Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Edra fötter, blicka opp
till Er, att gråta, be och tigga
om Eder kärlek — utan hopp!
Men nödgas att med kall förställning
sig väpna, att på Eder se
med liknöjd blick, att skämta, le —
o, Gud, vad gräslig vedergällning! . . .
Men nog! Ej mera kraft jag har.
Mot ödets udd jag fåfängt spjärnar.
Allt är bestämt. Jag tåligt ärnar
avbida Edert sista svar.
33-
Men svar ej kommer. Ännu tvenne
epistlar sändas. Även de
förgäves! På en bjudning henne
han träffar, men hon tycks ej se
åt honom ens. Det var, som rörde
hans närhet henne ej. Hon hörde
knappt på hans hälsning. Lugn och stel
hon tog i andras samspråk del.
Ej ens en rynka pannan fårar,
och ej i hennes ögonvrår
han skönja kan det minsta spår
av nattvak eller gjutna tårar,
av vrede eller obehag
i dessa marmorvita drag.
34-
Men kanske fruktar hon att röja
för sin gemål sin hemlighet,
att lyfta något på den slöja
av det, som blott Onegin vet?
Nej, intet hopp! Han kvar ej stannar.
Han skyndar hemåt och förbannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
