Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ögonblick sednare, och vi hafva redan efter
hvartannat det dråpliga garnisonssjukhuset, det
löfviga Rålambshof, det smånätta Aludden, det
martialiska Marieberg på vår venstra sida, men på
motsatt håll stryker Långholmen förbi oss med
sina kala hällar och, framskymtande öfver backen,
det lilla klocktornet på korrektionshusbyggnaden,
hvilken gifvit denna oskyldiga lilla ö en så fatal
utmärkelse. Det är från denna punkt Stockholm,
åtminstone för en målare, tar sig bäst ut; de
skarpa enskildheterna försvinna här i det hela, och
afståndet är deijemte tillräckligt at gifva taflan
denna egna luft, denna «demi-teinte»,
hvarigenom ett landskap erhåller en så poetisk ton.
När man passerat tullstationen och genom det
här hopträngda sundet utkommer på nästa fjärd,
till Essingen, — detta de seglingslystna
Stockholmsboernas älsklingsställe för allahanda små
picknicker och gästabud i det gröna, — har man
ännu en ganska vacker vy af staden, men den
förlorar sig nu allt mer och mer i en blånande
dimma, derur endast kyrkornas tornspetsar
uppstiga med redigare konturer.
Frun med den stora piraten kastade ännu en
sista afskedsblick efter dessa försvinnande
tornspiror; och hvarför icke? det var ju dock de
samma, hvilkas välbekanta fyraklämt så mången
gång kallat henne till en liten treflig kaffejunta
hos dessa efterlemnade gamla förträffliga tanter,
som ni sjelf känner från Riddarholmsbron! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
