Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är i synnerhet i ögonen fallande, när man kommer
ifrån den stora tätt bebygda Östgöthaslätten. Trakten
kring Kisa gör väl med sina många qvarnverk
och sina tillstymmelser till någonting köpingsaktigt
ett litet kärkommet afbrott, men man återkommer
straxt derefter till samma ödslighet, som förut, för
att först ett godt stycke in i Småland åt den stora
strandvägen finna mera lifliga nejder.
Kisa, som på de sednare tiderna vann ett
slags ryktbarhet för den famösa „doktorinnan”,
den så kallade Kisamor, hvilken likväl icke bodde
här, utan tvärtom en rätt försvarlig väg härifrån,
anses vara samma „Qvista“ herberge, hvilket i den
bekante Ogiers dagbok från 1630-talet omnämnes
såsom till den grad dåligt, att vädren blåste in
från alla kanter. Rättvisan fordrar att erkänna det
stället tyckes på de tvåhundra år, som sedan dess
förflutit, hafva betydligt förbättrats och att, då
vädret fordom blåste in från alla fyra sidorna
af byggningen, det numera — endast gör det
från tre.
Man har af ålder tillåtit sig att göra allehanda
mer och mindre pusserliga historier på de goda
småländningarnes bekostnad. Hela verlden kännar
sålunda till exempel det sarkastiska ordspråket
att man på gästgifvargårdarne i Småland mår som
en kung, „ifall man matsäck har, som duger“.
För min del kan jag derom icke yttra mig med
någon afgöraude säkerhet, emedan jag icke haft
någon matsäck alls. Icke mindre bekanta äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
