Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom denna sistnämnda provins mindre genom
några splitter nya pittoreska themata af öfverträffande
skönhet, än genom en outtömlig rikedom af
intagande variationer på det gamla välkända thema
som utgör grundtonen i nästan alla svenska
landskaper, gröna backar, dunkla skogar, leende ängar,
stilla skogssjöar, slingrande åar ...
Bleking är ett i yttersta måtto kuperadt land,
det är från början till slut som en knottrig potatis.
Sanningen fordrar att erkänna, det dessa höjder
och klintar, — hvilka, i förbigående sagdt, aldrig
vexa till några egentliga, allvarsamma berg, —
icke alltid äro beklädda med dessa lummiga ek- och
bokskogar, som annars utgöra Blekings stolthet,
utan stundom, såsom fallet är med hela
trakten emellan Hoby och Trensum, förete endast
nakna och ganska fula rullstens-samlingar, ett
talande bevis på att den stora syndafloden äfven gått
genom detta paradis. Men i de små dälderna, så
snart en sådan förekommer emellan klapperstenarne
och de söndersprängda klyftorna, finner
man genast samma rika vegetation, som i de större,
herrliga dalarne; det vexer, och det frodas, och
det doftar.
Det första äkta Blekingslandskap, från
Smålandssidan taget, träffar man vid Lyckeby. Sjelfva
Lyckeby är utan all fråga den vackraste, gladaste
och trefligaste by i Sverge. Den ser snarare ut
som en samling landställen, som ett stycke
Djurgården, än såsom en „by“, med hvilket sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
