Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingången till paviljongen fri, och hvem igenkänner
jag? ...
Här måste jag taga ett skutt tillbaka några år
och diverse mil, nemligen till Hamburg år 1839.
Jag vistades då för någon liten tid i den stora
hansestaden och bodde på hotellet „Zur Sonne”.
En vacker morgon, just några timmar förrän jag
ämnade resa derifrån, knackade det på dörren.
„Herein!“ Det var en liten jude, en liten
hopkrumpen och gul figur, som hade att utbjuda
lotter på det verldsbekanta Hamburgerlotteriet.
Jag förklarade honom i ganska klara och bestämda
ordalag, att jag aldrig spelade hasardspel, endast
litet fiol. Omöjligt! gubben var envis som
synden, och han påstod bestämdt att den lottsedel
han bjöd mig, — det var den sista han hade
qvar, — skulle vinna öfver hundratusen mark.
„Ni gör verkligen orätt, unge man! — sade
han till mig, som på detta sätt visar er lycka
ifrån er; köp denna papperslapp och ni kan om
fjorton dagar köpa er det skönaste hus i
Hamburg!“
Jag förnyade ståndaktigt mitt afslag. „För
öfrigt, — svarade jag, — reser jag om en
timma härifrån, och jag får kanske aldrig mer
höra af hvarken Hamburg eller dess lotteri,
äfven om jag händelsevis skulle vinna några lumpna
mark.“
„Men ni har utan tvifvel någon bekant här i
staden; ingenting är enklare än att ni ger honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
