Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smakat på Mörrumstlaxen inklusive, den 17
september 1832. Det är icke hvarje 17 september,
som har den märkvärdigheten, tänk: för en
gästgifvaregård! »Okonstladt och kärleksfullt
— heter det i dokumentet — mottogs den milde
konungen af sina trogne och tillgifne undersåter,
som till hans ära upprest triumfbågar och
äreportar. Det glädjefullaste och mest minnesvärda i
denna dagens högtidlighet var att höra och skåda
den gifmilde och hulda landsfadrens tröstande
ord, nådiga och vänliga blickar. Allt ingaf hopp,
glädje och tröst. Från himmelen nedkallades &c.
&c.»
Det är bekant att Carl den 14 aldrig hyste
nåd för Carlshamns stad; derför åt han middag
på gästgifvaregården och reste förbi staden. Detta
tilldrog sig den 17 September 1832.
Den gamla sagen om Hagbarth och Signe går
och spökar äfven i Bleking, och man försäkrar att
det ännu på ett ställe några mil från Carlshamn
skall finnas en ung ek, som vuxit upp från roten
af den gamla ursprungliga Hagbarths- eller
Haborseken. Jag har just kommit att resa förbi, der
detta mythologiska träd skulle vara att söka, men
ingen har kunnat lemna mig besked derom. Jag
är nästan rädd för att gudlösa menniskor tagit och
användt klenoden för att koka potates vid eller
grädda fläskpannkakor. Hvad kan man icke vänta
sig af vår nya tid, för hvilken, som man vet, rättnu
»ingenting år heligt«!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
