Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sölvesborg är en ganska märkvärdig stad.
Äfven här »hafva longobarderna fordom varit
bosatta«. Det är longobarderna, som planterat de
der vackra träden, hvilka än i dag med sina
lummiga kronor beskugga det fyrkantiga torget, det
var longobarderna, som här gjorde de första
brännvinsaffärerna och derigenom grundlade
stadens flor, det var „Longobardernas hertig, Sölve,”
som byggde den der bastanta borgen, hvaraf
ruinerna ännu stå qvar straxt utmed stadens port.
Sedan drogo de, som man känner af historien, än
hit, än dit kring Europa och kommo sist till öfra
Italien, det de intogo och gåfvo efter sig namn af
Lombardiet.
Från Sölvesborg har man en fjerdedels mil
eller så vid lag ett äkta blekingskt landskap med
backar och bokskog, man öfverfar ett litet
vattendrag, kalladt Sissebäck, och man befinner sig nu
liksom genom ett trollslag förflyttad med ens rakt
in på den flackaste, enformigaste, jemnaste slätt;
man är i Skåne.
Det är med saknad man lemnar en ort, sådan
som Bleking. Det är en så skön natur och det är
så fryntliga städer. När man har rest på sin kärra
en två, tre dagar af och an, händer det att man
behöfver hvila litet ut och man senterar då hvad
ett angenämt sällskapslif vill säga. Bleking har
verkligen att erbjuda ett sådant. Det kära folket
der i landet besitter en hemlighet att kunna roa
sig för godt köp, och jag tror derför också att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
