Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När trollen fingo syn på drängen från Ljungby,
både de honom vara välkommen i deras krets och
bjödo honom ett mjödhorn, derur han skulle
besvara deras helsningsskål. Men drängen var dem
för slug, han tog och kastade innehållet öfver axeln
på sig; några droppar föllo härvid på hästens länd,
hvilken blef totalt uppsvedd. Det är klart att de
små trollkanaljerna bjudit drängen ingenting mer
och ingenting mindre än koncentrerad svafvelsyra!
I detsamma hästen, eggad af svedan på ryggen,
rusade till, passade ryttaren på och ryckte
pipan från en af de små trollhoboisterna, hvarpå han
hurtigt sprängde tvärs igenom hopen och satte af
hemåt. Tomtebissarne skulle visserligen bjuda
till att förfölja honom, men drängen var så full af
fiffighet, att han styrde tvärs öfver fårorna på
åkern, deri de små trollen med sina korta ben
ramlade under språnget hufvudstupa öfver
hvarandra.
Sålunda kom drängen verkligen alldeles
helbregda hem till Ljungby med både pipan och
hornet. Den sköna pigan kunde icke förblifva känslolös
för så mycken tapperhet, utan räckte verkligen
den trogna tillbedjaren kort derefter sin hand vid
altaret. Hornet och pipan blefvo förvarade på
Ljungby herregods.
Min skjutsbonde försäkrade mig att spökeriet
vid Maglesten ingalunda upphört, utan att ännu
hvarenda julafton det stora stenblocket lyfter sig
på fyra guldpelare, då trollen krypa fram för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
