Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med snöplig utgång på sitt företag; till den grad
förstod presten att med eftertryck dundra sitt
„vade retro!“ och att slå med näfven i predikstolen.
Då hade fan heligt lofvat vid sin heder, att
han dock skulle hämnas på presten efter hans död,
och till den ändan så föranstaltat att den lärde
och stränge magister Hartmannus aldrig skulle
ruttna i sin graf. Prestens slägtingar hade låtit
både läsa messor och sjunga psalmer öfver hans
lik, icke en, utan hundra gånger, för att få honom
till en salig förruttnelse, men omöjligt; fan hade
nu en gång fått det i sitt hufvud och han har icke
till dags dato gifvit med sig.
I Mälby hade jag besökt tonsättaren Otto
Lindblad. Det skulle kanske kunna klinga litet
besynnerligt i fall man för utlandet, der Lindblads
melodier vunnit så mycken popularitet, berättade att
„Ångbåtssångens“ komponist lefver som
välbeställd klockare i en aflägsen vinkel af Skåne, men
sådana äro förhållanderna i vårt kära fädernesland,
att en man med Lindblads vackra förmåga till och
med måst skatta sig lycklig att omsider hafva
erhållit en så anspråkslös „position sociale“. För
öfrigt har hvarje sak flera sidor, och det är
kanske, när allt kommer omkring, icke så alldeles
rasande att vara klockare här i verlden. Mälby är
trefligt och vackert, rundtomkring en ypperlig
vildbrådsskog, — hvilket för en sådan Nimrod, som
den tiofaldt prisbelönte stjern- och björnskjutaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
