Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifven af en skön trädgård och lummiga
parkpromenader.
Bälteberga gård försäkras af underkunnigt
folk hafva varit först anlagd af en kämpe i 11te
århundradet vid namn Ottar Bält, hvilken efter sitt
tillnamn gifvit stället namn af Bälteberga, äfvensom
Ottarps socken dess namn efter sitt förnamn. Vid
slutet af den till gården hörande park finnes en
klippstupa, der herr Ottar säges hafva en mörk
natt ömkligen omkommit på så sätt att han,
hemridande förmodligen från något gästabud, förvillat
sig om vägen och råkat med springaren störta ner
från denna höjd. I en hög i sjelfva parken säges
han sitta, likt Holger Danske, och vänta på de
dödas uppståndelse, såväl ryttares, som
vandringsmäns.
Jag skall icke uttrötta er med någon historik
öfver den goda staden Landskrona. En sådan
skulle för öfrigt lätt leda till vidlyftigheter, som här
icke äro på sin plats. I korthet vill jag endast
säga, att Landskrona är någonting ofulländadt stort.
Det är en vacker försats, men dertill eftersatsen
saknas. Dess breda gator, dess förträffliga hamn,
dess vidlyftiga fästningsverk, dess flera ståtliga
hus, antyda en viss afsigt att blifva en ganska
dråplig stad, men det har i flera afseenden stadnat vid
menandet. Det har rykte att vara en gästfri
och godhjertad stad, och jag kan af egen
erfarenhet intyga att denna reputation icke är gripen ur
luften, men det är mycket tyst, nästan som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
