Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från min tid som teaterrecensent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska reputerligt lejon. Det år så naturligt att
vi, som i all verldens tid varit vana, ända till leda,
vid dråpliga snillen på »bom« och »qvist«, vid
pyramidaliska talanger på »ström« och »berg«, vid
sekulariska utmärktheter på »stedt«, »lund* och
andra dylika lunsiga ändelser, det är naturligt,
säger jag , att vi skola finna någonting pikant och
tilltalande i blolta ljudet af dessa ljufligt klingande
italienska namn på »ini«, »etti« och »oni«, hvaraf
hela den utländska konstverlden är full, men
hvilka varit oss, arma Stockholmsbor, alldeles förr
nekade alltsedan det förtjusande herrskapet Am*
brosiani hedrade vår operas tiljor med sina
piruetter.
Ingen bör således förundra sig öfver att det
genast väckte någon sensation, när man för diverse
är sedan en vacker dag fick höra omtalas att ea
ung italiensk herre, som kallade sig Balletti eller
Delletti och dessutom till förnamn skref sig Gior
vanni, alldeles som don Jnan, skulle uppträda på
vår lyriska scen. Herr Belletti debuterade med
en konsert, hvilken imedlertid icke slog fullkomligt
väl ut. En del herrskaper og konnässörer, hvilka
på förhand föresatt sig att i den utländska debn*
tantens sång finna en typ af den äkta sydländska
methoden, en flågt från sjelfva italienska operan i
Paris, underläto visserligen icke att applådera herr
Belletti med hela kraften af sina glacéhandskar,
men andra, för hvilka det der äkta italienska i den
unga sjgnorens sång ännu egde någonting ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
