Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det räsonnablaste är onekligen att passera denna
väg halfsofyande. Det var precist hvad jag
gjorde. När morgonsolen nästa dag böljade väcka
mina ögon till sans och reda befann jag mig
redan ganska riktigt vid foten af de högsta backar,
hvilka pä allvar gifva en tillkänna att Skåne nu
snart är slut och att det skulle bli n&got annat i
den “högre“ stilen.
Händelsen gaf mig vid inträdet i dessa nya
trakter, — ännu voro de dock i
officielltkamera-listiskt afseende skånska, — en reskamrat. — Det
.var en gammal trasig gubbe af jägeristaten; en
åkta inbiten Nimrod, med tvenne koppeihundar
framför sina fotter och bössan oeftergifligt vid sin
sida i vagnen. För öfrigt en ganska lämplig
romanfigur! I ljusgrön, skäligen sliten vadmalsrock,
öfver bröstet ett gult läderbälte, med stora,
gammalmodiga messingsbeslag i drifvet arbete, en
försvarlig hirchfangare, grön klädesmössa med en
urblekt gnidgalon omkring, samt stora kragstöflar!
Den goda mamaen hade i nära fyratio år ströfvat
omkring øom jägare i denna samma trakt; han
kände således hvarenda buske och sten, som här
fanns, och gjorde mig det nöjet att initiera mig i
hvaije detalj af den vägsträckas topografi, som
vi reste fram. “Här — sade han och qväfde en
suck, — här, som ni nu ser endast några snår,
men för det mesta odlad mark, var för trettio år
sedan den ypperligaste bokskog, tjock och mörk,
så det var en glädje åt! Ja! —* fortfor han och
hanø ögon plirade af en upplågande eld, — den
var så djup och tät, att man var rädd fara der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
