- Project Runeberg -  Följetongen på jernväg. Nytt och gammalt af Orvar Odd / Häftet 3. Svenska reseintryck från den goda gamla skjuts-tiden. 2. Från sundet norr-ut /
15

(1856-1858) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stå, att det var danska träskor, som i stället
narrat svenskarne. Hvilkadera skona skall man nn
tro? ...

Wernamo är ett namn, som eger en viss
ryktbarhet; det har blifvit firadt både på vers och
prosa, och jag må tillstå att denna hy med sina
väl hållna byggningar och sina många
stadmessi-ga “etablissemanger" ganska väl förtjenade namn
och värdighet af köping aldraminst; stället har en
viss utvärtes trefnad och hygglighet, men
—portvinet på platsen är icke det bästa. Genom byn
rinner den vackra Lagaån ....

Det var en kolmörk natt. Läsaren finner af
introduktionen, att detta artar sig till en
röfvar-historia. Stormen spelade sitt strängaspel i den
höga furan, kylande moln af fint duggregn ströko
längs efter marken, ugglorna .... med ett ord
sagdt, det var högst obehagligt. Jag hade nu från
det flackare landet kommit in i en skogstrakt på
fullt allvar, en del af det gamla “Finnheden"! det
lifliga*Hörle jembruk var passeradt, och nejden
antog med hvaije steg en allt vildare karakter*
När all} kom omkring, var dessutom “hållet"
beläget icke vid vägen, utan ett godt stycke afsides
i skogen, dit ‘mån måste göra en ansenlig afväg i
en snart sagdt obanad mark.’ När jäg ändtligen ’•
hann fram, var det redan sent, långt var det äf- ‘
ven, som vanligt, efter häst, och jag måste beqvä- •
ma mig att taga nattqvarter på stället. Jag
leddes in i någonting, som kallades gästkammare.
Det var det ömkligaste hål, jag ännu belefvät.
Fönstret, af små i bly infattade rutor, var till hälf-r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:33:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oojernvag/3/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free