Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes, tf ela byggnaden lutar likväl nu tid
förföll pä fullt allvar, och jag skulle icke vilja fer
mycket godt vara derinné, när en predikant med
till exempel den pä sin tid sä frejdade Qvistofta*
Professorens dundrande mäl komme de svigtaiidé
hvalfven att darra.
Har ni hört om Linköpings blodring?
Åtminstone har ni i historien läst om den grymmla
hästkur, om jag fär begagna detta ord, som den
stränge konung Earl IX efter sitt anträdande titt
regementet företog sig emot det aristokratiska
onda, som sä länge plågat landet, ofch den han
uti ifrågavarande stad utförde. Det är icke
anledning tro, att menige man synnerligt djupt
kände förtrytelse öfver saken; om det barbariska sätt,
hvarpå den utfördes upprörde en och annans
känslor, vägåde åter ingen för den barska herrenatt
knysta. Då föll det en mera modig mäster
gatu-läggare en idé i hufvudet, och han beslöt ett på
sitt vis lemna efterkommande ett melankoliskt
minne af den stora tragedien. Han företog sig
nämligen, att vid stenläggandet af den plats, der
de förnäma herrarne blifvit halshuggne, med
några små ljusröda stenar i hemlighet utmärka
sjelf-va kretsen, hvarinom stupstocken st&tt. Det har
väl sedan fått växa gräs på stället, och
stenläggningen är till en del urfallen, men, om man
känner till läget, upptäcker man ännu ganska riktigt
de flesta af de röda stenarna och kan leta ur hur
kretsen gått. Detta är den så kallade blodringen.
Jag fann i Linköping en tredje
märkvärdighet Det var någonting, som jag allt från barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
