Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ag hade icke trodt, thet skulle så snart blifwa
Ett ächta folck af them, som sig nu sammangifwa.
Men HErren som alt rår, och styrer med sin hand,
Han skickar mycket wäl, thet man ey tänckia kan.
GUD är en vnders GUD, som vnderliga lagar.
Han gier ey sina barn, hwad altid t-hem behagar.
Men delar skiftewis, nu ondt nu åter godt:
Och gier them wäxlewis, af bägge rågat mått.
Ett slickt förändrings sätt ha I Herr Brudgum pröfwat;
Tå Döden hade sidst Ehr liufwa Sohl bortröfwat.
Men ser then samme GUD, Ehr, min, och alles Fahr
Han gier nu Ehr igen Ehr förra solskins dar.
Och Ehr, wår täcka Brud, såg jag i sorge-slöja
Begråta then som I med rätto ock må sörja.
Men ser hur HErren GUd han blandar sorg med frögd:
Och risar Eder så at I doch blifwen nögd.
Så har GUD wisligt giort, med alla ting på jorden.
Först giorde Han en natt, (så lyda helga Orden)
Men sedan hades fram en dag som lyste klar.
Sij vppå sorg och gråt så följa Glädie-Dar.
L werlden går så til, man måst’ här myckit lida:
Ei ewigt molnet är; här kommer solen blida.
När sorgens tiocka moln af HErran skingrad är,
Så lyser glädie sol oD vpp fast täck och skiär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
