Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Benröta—Bensår.
110
till läkare eller genom anlitande af
kvack-salfvare blifvit krymplingar eller
missgestaltade för ali framtid till och med till följd
af i sig själfva lättläkta benbrott. När
benet kommit i riktigt läge, är det
nödvändigt att lemmen hålles orubbligt
stilla under det läkningen pågår,
hvarför man numera brukar anlägga
gipsförband, något som endast kan ombesörjas
af en läkare.
Innan läkare hinner tillkallas, bör ett
nödförband anläggas, allra helst om
patienten måste förflyttas. Man söker först
så vidt möjligt bringa benet i rakt
läge, hvarefter man spjälar lemmen.
Till spjälor kan man använda allt, som
är ägnadt att ge stadga åt det skadade
kroppspartiet, t. ex. käppar, paraplyer,
trädgrenar, brädlappar, tjock papp o. s. v.
Spjälorna underbäddas, så att de ej
trycka, och läggas utefter det brutna
benet samt omlindas med snören,
remmar, näsdukar eller hvad man kan ha
till hands. Skodon, benkläder o. d.
uppsprättas eller uppklippas och få ej
dragas af, emedan skadan då lätt kan
förvärras.
Vid förflyttning af en person, som
brutit benet, är den största försiktighet
af nöden, så att ej skadan förvärras eller
den skadade beredes onödiga plågor.
Han bör lyftas upp varsamt, hvarvid en
person särskildt understödjer det skadade
benet, och transporteras på en bår; i
brist på sådan kan användas en kort
stege, en vagnshäck e. d. med lämplig
underbäddning.
Benröta är en inflammationsprocess,
som angriper människokroppens ben och
kan förekomma i alla dess delar. Den
vanligaste och lindrigaste formen af
benröta är den, som angriper och förstör
tänderna. Med egentlig benröta förstår
man emellertid den sjukdom, som har
sitt säte i andra af kroppens benpartier,
hvarvid bensubstansen hemfaller åt en
långsam söndersmältning, i regeln
förenad med varbildning. Benrötan
förorsakas af bakterier och uppträder ofta som
en följd af andra sjukdomar, skrofler,
tuberkulos, syfilis etc., och kännetecknas
af häftiga borrande smärtor på det
angripna stället. Med den fortskridande
varbildningen inställer sig svullnad och
slutligen rodnad och ömhet i huden.
Om varet ej aflägsnas genom operativt
ingrepp, kan det söka sig utlopp genom
en själfbanad öppning eller s. k.
fistelgång. Benrötan är särskildt farlig, när
den angriper större ben, då den kan
orsaka döden genom kraftnedsättning eller
föra i släptåg dödliga sjukdomar.
Behandlingen rättar sig efter grundorsaken. Af
stor vikt är att så tidigt som möjligt
undanskaffa varet, enär detta lätt
framkallar en hög och oregelbunden feber
med upprepade frossbrytningar (varfeber).
Därjämte bör man sörja för att den
sjuke får kraftig näring och frisk luft.
Såsom särskilda stärkande medel
begagnas lefvertran, kina och vin. I ej allt
för framskridna fall äro utsikterna till
fullkomligt tillfrisknande ingalunda
ogynnsamma, i det att naturen själf
sträfvar att genom nybildning af benväfnad
ersätta den af sjukdomen förstörda.
En närbesläktad och till symtom och
förlopp likartad sjukdom är
benhinne-inflammationen, hvilken företrädesvis
angriper det uppväxande släktet och
likaledes förorsakas at infektion,
hvarvid ofta den yttre orsaken är en stöt,
ett slag e. d. eller till och med
förkylning. Sjukdomen fordrar operativ
behandling.
Benskörhet (se Husdjurens
sjukdomar.)
Bensår är en åkomma, som, ehuru
icke direkt lifsfarlig, kan bereda mycket
obehag och lidande och till och med
nödvändiggöra en amputation. Den
vanligaste orsaken till dessa på underbenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
