Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Blixten—Blodet.
144
omslag eller grötar. Afförande medel få
på inga villkor intagas; sådana öka, som
man vet, tarm verksamheten, h vilket i detta
fall är liktydigt med att förvärra ock
sprida inflammationen. Dennas hafvande
beror först och främst af att tarmen får
hvila och att ingen retning ntöfvas på
bukhinnan.
Tyda symtomen på en mera utbredd
inflammation, föreligger fara för lifvet,
och då är enda utsikten till räddning
en skyndsam operation, genom hvilken
varhärden aflägsnas och
infektionsprocessen hejdas. Företages operationen i
tid och är patientens fysiska
motståndskraft ej försvagad, kan hälsan
fullständigt återvinnas; har däremot
inflammationen spridt sig till hela bukhinnan,
kan lifvet högst sällan räddas. Utom i
dessa fall af fara företages operation
äfven i sådana fall, då en
blindtarmsinflammation lyckligt blifvit häfd, men
man har anledning befara att recidiv
skola inställa sig. Operationen
företages då medan patienten är frisk och
risken minst. Har en gång det
mask-formiga bihanget borttagits, kan en
blindtarmsinflammation ej återkomma.
Det tydligaste tecknet på en
blindtarmsinflammation är den öfver hela
buken utstrålande smärta, som tyckes utgå
från högra sidan strax ofvanför
ljumsk-trakten, där äfven en tydlig ömhet
märkes. Härtill sälla sig illamående och
kräkningar, oftast äfven förstoppning,
samt feber om 38—40 grader. På det
ställe, där blindtarmen befinner sig, kan
man ofta känna en knöl, som betecknar
inflammationshärden.
Vid första tecken, som antyder att en
blindtarmsinflammation kan föreligga,
bör man så fort som möjligt anlita
läkare. Utgången beror väsentligen på
att ändamålsenliga åtgärder bli vidtagna
så tidigt som möjligt.
Blixten har sedan länge konstaterats
äga en viss benägenhet att företrädesvis
slå ned i vissa trädslag, t. ex. eken, och
däremot undvika andra, t. ex. lagern.
Orsaken till detta egendomliga
förhållande har befunnits vara vedens olika
fetthalt. Sådana träd, som hålla föga
fett — ek, poppel, pil, ask, alm, lönn
— äro vida bättre ledare för den
elektriska gnistan än andra träd, hvilkas
ved utmärker sig för hög fetthalt, såsom
bok, valnöt, lind, björk och barrträd.
Intet trädslag är emellertid fullkomligt
skyddadt för att träffas af blixten.
Blodet, den för lifvets
vidmakthållande nödvändiga vätska, som
genomströmmar djurkroppen och förmedlar
dess näring äfvénsom afsöndringen af
för ämnesomsättningen obrukbara
beståndsdelar, är hos ryggradsdjuren rödt,
hos öfriga djur färglöst eller gult.
Ryggradsdjurens blod är något tyngre än
vatten — dess specifika vikt är ungefär
1,055 — och innehåller röda och hvita
blodkroppar, som simma omkring i en
vätska, som kallas blodvatten eller
serum. De röda blodkropparna äro
ojämförligt talrikare än de hvita. Om deras
mängd och litenhet kan man göra sig
en föreställning, då man hör, att en
kubikmillimeter (d. v. s. en liten droppe)
människoblod innehåller cirka 5
miljoner röda blodkroppar. Dessa
blodkroppars färg beror på närvaron af ett rödt
färgämne, hämoglobin, som är af
utomordentlig betydelse för blodets
syrsättning, således medelbart för hela
ämnesomsättningen. De hvita blodkropparna
åter, hvilka i antal förhålla sig till de
röda som 1 till 350—500, ha, efter hvad
man trott sig finna, till hufvudsaklig
uppgift att upptaga och fortskaffa
skadliga och obrukbara ämnen. Blodmäng
dens förhållande till kroppsvikten utgör
hos människan ungefär 1: 13, hos
hunden 1: 11—1: 18, hos katten 1: 11—1: 20,
hos kaninen 1: 12—1: 22. En människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
