Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Bråck—Brännskador.
222
fetma. 1 flertalet fall orsakas bråck af
starka ansträngningar, stötar eller
dylika yttre påverkningar.
Till arten skiljer man mellan
repo-nibla bråck, hvilka utan svårighet
kunna trängas tillbaka in i bukhålan,
och irreponibla eller orörliga bråck. De
senare äro särskildt farliga, emedan de
lätt bli inklämda, något som i öfrigt
äfven kan med bristande försiktighet ske
med ett rörligt bråck.
Hos barn kan ett bråck fullständigt
botas genom att öppningen i bukväggen
växer igen, naturligtvis dock blott
under den förutsättningen, att bråcket
hålles tillbaka af ett ändamålsenligt
bråckband eller nafvelbandage. Hos vuxna
personer kan varaktig bot endast
uppnås genom operation, ehuru man aldrig
är fullt säker för återfall.
Så länge ett bråck består bör
bråckband bäras, och olika sådana äro
konstruerade för olika slags bråck. Läkare
bör alltid anlitas härför. Har ett bråck
blifvit inklämdt, hvilket bl. a. förråder
sig genom att bråckknölen kännes öm
och hård, måste läkarehjälp genast
sökas, om man vill förebygga en olycklig
utgång.
Brännskador förorsakas af att
kroppen eller någon del däraf kommer i
omedelbar beröring med eld eller ock
med någon starkt upphettad kropp eller
vätska. Skadorna indelas efter arten i
tre grader, nämligen:
Förbränning af första graden, som
visar sig blott såsom en smärtsam rodnad
å huden. Dylika brännskador äro i
allmänhet ofarliga, så framt de ej sträcka
sig till mer än tredjedelen af
kroppsytan, då de kunna medföra döden.
Förbränning af andra graden
föreligger, då större eller mindre brännblåsor
bildas, innehållande en mestadels klar
och gulaktig blodvätska och åtföljda af
stark smärta.
Förbränning af tredje graden betyder
att huden förbränts till en död massa,
s. k. brandskorpa, som vid förbränning
med en kokande vätska är mjuk och
gråaktig, annars mörkbrun och torr. Då
skorpan afstötes, lämnar den öppna sår,
hvilka vid läkningen ha benägenhet att
sammandraga sig i hög grad och
efterlämna vanställande ärr.
Brännskador, som leda till sår, äro
alltid farliga, då de beröra en större
yta, och äfven om de äro mindre
omfattande, kunna de bli farliga genom
att såren lätt inficieras.
Brännskador få aldrig behandlas med
vatten, därigenom ökas blott smärtan
och faran för infektion. Brännblåsor
böra ej öppnas eller afrifvas, blott om
de äro mycket spända, kan man sticka
hål på dem med en nål, som
omedelbart förut glödgats. På de skadade
ställena lägger man rena lappar
bestrukna med någon salfva, t. ex. zinksalfva,
ren vaselin o. d., eller doppade i
kalk-liniment (en blandning af linolja och
kalkvatten), som för säkerhets skull
alltid borde finnas i beredskap i hvarje
hushåll. Har man ej annat till hands,
kan man betäcka det skadade stället
med någon olja eller något fettämne,
t. ex. talg eller smör, eller också beströ
det med mjöl, stärkelse eller bikarbonat.
Förbanden måste ombytas ofta, i början
ett par gånger om dagen.
Brännskador af frätande ämnen
behandlas först med vatten för att aflägsna
frätämnet, hvarvid man, om möjligt, bör
i vatten lösa något motgift, t. ex. om
frätämnet varit en syra något alkaliskt
ämne, såsom soda, krita, pottaska etc.,
och vid förbränning med ett lutämne
en svag syra, t. ex. ättika eller
citronsyra.
Om släckning af eld i kläder, se
Eldsläckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
