Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Bröd—Bröst.
226
förbrinnande ved, bortgår med luften.
Värmeeffekten är gifvetvis oekså i hög
grad beroende på eldstadens
beskaffenhet: ju fullkomligare denna tillåter att
reglera förbränningen och att magasinera
det därunder alstrade värmet, desto större
blir den uppnådda effekten.
Bröd, ett af människans viktigaste
födoämnen, framställes hufvudsakligen
af hvete och råg, som males till mjöl,
hvarpå detta blandas med vatten till en
deg, hvilken tillsättes med jäst eller surdeg,
hvarigenom degen försättes i jäsning,
som gör den porös. För att degen skall
jäsa fordras en viss värmegrad, omkring
30 grader. Om brödet skall bli godt,
är det af vikt, att degen blir väl
genomjäst och väl knådad, så att alla delar
noga blandas med hvarandra. Sker ej
detta, bildas i brödet kompakta
klumpar eller lager, s. k. stålrand, hvilket
äfven kan åstadkommas af dåligt mjöl.
Gräddningen är också en viktig sak.
Är ugnen ej tillräckligt varm, blir
skorpan tunn och inkråmet vattnigt och
svårsmält. Efter gräddningen skall
brödet afkylas långsamt, emedan skorpan
annars lätt skiljer sig från inkråmet.
Vid bakning af finare hvetebröd ersättes
vattnet vid degens beredning helt eller
delvis af mjölk, hvarjämte ofta kryddor,
anis, fänkål, pomeransskal, kummin o. d.,
tillsättas, hvilket äfven plägar ske med
vissa råghrödssorter. Korn, hafre, majs
och ris ägna sig, ej för brödbakning,
emedan dessa sädesslag ej innehålla
tillräckligt med växtlim för att brödet skall
bli sammanhängande.
Brödets näringsvärde, som i ganska
hög grad beror på hur pass väl det är
bakadt, ligger hufvudsakligen i dess
höga halt af kolhydrat, som uppgår till
43—60 procent, under det att
ägghviteämnen blott förekomma till omkr. 6—7
procent och fett blott i mycket ringa mängd.
Mjukt bröd innehåller dessutom en för-
15 — Fröléens Rådgifvare.
hållandevis betydlig mängd vatten,
växlande från 38 till 44 procent. Det
i mellersta och norra Sverige vanliga
knäckebrödet eller tunnbrödet innehåller
mycket litet vatten och är därför
mycket hållbarare än mjukt bröd, en
egenskap, som i ännu högre grad finnes hos
skeppsskorpor, som kunna hålla sig i
åratal, men äro nästan stenhårda och
måste blötas upp i vatten för att blifva
njutbara.
Mjukt bröd blir vid längre förvaring
torrt och mindre smakligt. Äfven är
det utsatt för förskämning genom
mögelsvampar. Mögligt bröd är, såsom
innehållande stora massor dylika svampar,
hälsofarligt att förtära för både
människor och djur. Emellertid kan
gammalt bröd, som ej möglat, göras
njuthart och blifva nästan lika välsmakande
som färskt bröd, om det uppvärmes till
70—80 grader. Detta sker antingen
genom att insätta brödet i en ugn eller,
ännu bättre, genom att lägga det i en
bleckburk, stenkruka eller glasburk och
nedsätta denna väl öfvertäckt i kokande
vatten. På detta sätt behandladt, blir
brödet nästan som nytt, äfven om det
är månadsgammalt.
Nygräddadt bröd bör ej förtäras
medan det är varmt, enär det kan ge
anledning till svåra oordningar i
matsmältningsorganen och till och med leda
till döden.
Bröd skall alltid förvaras på ett torrt,
ljust och luftigt ställe, där det är
skyddadt för damm och orenlighet.
(Se äfven Mjöl).
Bröllop (se Vigsel).
Bröstet, den del af bålen, som
innehåller hjärtat och andningsorganen inuti
en af refbenen bildad ihålighet,
brösthålan, är på grund af sin anatomiska
byggnad föga tänjbart och bibehåller
därför gärna sin en gång gifna form.
Dock kan genom en yttre påverkan den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
