Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Desinfektion.
272
Desinfektion kallas det förfarande,
hvarigenom man söker förstöra de
ämnen och organismer, som öfverföra smitta
eller framkalla sjukdomar.
Desinfektionen åstadkommes dels genom
fysikaliska, dels genom mekaniska
inflytanden.
En bland de verkningsfullaste
desin-fektionsmetoderna är upphettningen.
Man har genom försök utrönt, att de
flesta sjukdomsalstrande bakterier dö
eller oskadliggöras vid en värmegrad
motsvarande det kokande vattnets.
Kokning i vatten under en half timmes tid
är sålunda i allmänhet tillräcklig att
förstöra alla sjukdomsfrön. Är vattnet
tillsatt med soda eller lut, såsom vid
vanlig byk, uppnås ett så mycket
säkrare resultat. Äfven upphettning med
vattenmättad ånga användes med
framgång, och i allmänhet anses en dylik
upphettning till 110—125 grader under
5—10 minuter vara tillräcklig att döda
alla kända sjukdomsalstrare. Däremot är
upphettning. med torr luft eller
luftblan-dad ånga mindre tillförlitlig. Förgätas bör
ej, att solljuset också är ett ganska
verksamt desinfektionsmedel, i det de
däri förekommande violetta strålarna
utöfva en hämmande inverkan på
bakteriernas utvecklingsförmåga. Man bör
fördenskull ej underlåta att släppa in
så mycket solljus som möjligt i
boningsrummen och att så ofta tillfälle gifves
utlägga säng- och gångkläder i solen.
Af kemiska desinfektionsmedel finnas
en hel mängd, dels starkare, dels
svagare. Ett af de kraftigaste af dessa är
sublimat (en lösning af 1 del
kvicksilf-verklorid på 1,000 delar vatten), som
dödar äfven de motståndskraftigaste
sporer. För desinfektion af vätskor, som
innehålla pepton (t. ex. uppkräkt
mag-innehåll), ägghvita eller slem, är
sublimat dock oanvändbart, emedan
kvick-silfret här ingår i vatten olösliga för-
eningar och således förblir overksamt.
Detta ämne har för öfrigt den
olägenheten att det är mycket giftigt och
kräfver stor varsamhet såväl vid
förvaring som användande samt att det ej
kan köpas utan läkarerecept.
Klorkalk är äfven ett mycket godt
och, med förstånd användt, ofarligt
desinfektionsmedel. En lösning af 1—2
delar klorkalk på 98—99 delar vatten
dödar inom kort bakterierna och äfven
många sporer och ägnar sig därför till
desinfektion genom begjutning. Vid
desinfektion af rum användes klorkalk
i förening med saltsyra, som frigör klor.
Denna gas är emellertid mycket skadlig
för andningsorganen och verkar
dessutom blekande och förstörande på möbler,
tyger o. d., hvarför dess användande
knappast är tillrådligt.
Ett godt desinfektionsmedel är
karbolsyra (fenol), som vanligen användes i
en 3—5-procentig lösning i vatten. En
sådan lösning dödar inom några
sekunder de flesta sjukdomsalstrande bakterier.
Ett par likaledes värdefulla
desinfektionsmedel, som stå karbolsyran nära, äro
kresol och kreolin. Den förra låter lösa
sig i såpa och bildar då lysol, som är
ännu kraftigare än karbol.
Kalkmjölk, en 20-procentig lösning af
osläckt kalk i vatten, användes med
fördel till desinfektion af uttömningar i
tyfus och kolera.
Af mineralsyror användas saltsyra och
svafvelsyra i 1-procentiga lösningar med
god framgång. Salicylsyra utöfvar
äfven desinficierande verkan, liksom
öfvermangansyradt kali, som är synnerligen
lätt och billigt att använda. Däremot
gör borsyra ingen eller blott föga
verkan.
Af gasformiga desinfektionsmedel må,
utom den redan nämnda rökningen med
klor, nämnas svavelsyrlighet, som alstras
genom förbränning af svafvel. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
