Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Dråp—Dräkt.
300
fara, som bör undvikas genom
begagnande af lifstycken eller lämpliga
hängs-len. Tids nog kommer den period, då
modet tvingar in kvinnokroppen i
dylika fjättrar, ofta till obotlig skada och
ohälsa. Om de åtdragna kjortelbandens
och ännu mer den hårda snörningens
olycksdigra inverkan på en del viktiga,
i underlifvet belägna organ hänvisas till
hvad redan anförts under rubriken Bröst.
För att en dräkt skall vara fullt
ändamålsenlig fordras, att den skall skydda
kroppen för allt för stor värmeförlust,
på samma gång den medgifver största
möjliga rörelsefrihet och icke inverkar
hindrande på blodomloppet i någon af
kroppens delar. En lagom löst sittande
dräkt af lagom poröst tyg lämnar luften
tillträde till kroppen i en viss grad,
hvarigenom hudens verksamhet ökas och
dess utdunstning befrämjas. På så sätt
härdas äfven huden och blir mindre
känslig för väderleksombyten och
temperaturväxlingar, hvaraf följer att risken
för förkylningar minskas. En sådan
dräkt är äfven varmare än en åtsittande
af den grund, att det kroppen närmast
omgifvande luftlagret, som är en dålig
värmeledare, hindrar värmeutstrålningen
från kroppens yta. Af samma anledning
äro löst väfda tyger varmare än täta
sådana. Ju mera lufttätt ett tyg är,
desto mindre ägnar det sig till
beklädnad; è ena sidan förhindrar det luftens
tillträde till huden, medan det å andra
sidan ej genomsläpper
utdunstningspro-dukterna, hvilka således kvarbållas å
kroppens yta och i längden tilltäppa
porerna. Huru skadligt det är att ute
stänga luften bar bevisats genom försök
å djur: en groda t. ex., hvars kropp
öfverdragas med en för luften
ogenomtränglig hinna, dör inom kort till följd
af att den genom huden försiggående
respirationen, hvilken är ej mindre
viktig än andningen, förhindrats.
Dräktens beskaffenhet får naturligtvis
lämpas efter årstider och
väderleksförhållanden. Under den varma årstiden
kan man bära mindre och tunnare
kläder än under den kallare delen af året,
och omvändt skulle vinterkläder vara,
om icke omöjliga, dock ytterst
obehagliga att bära sommartiden. I allmänhet
bör man taga till regel att ej kläda sig
för varmt. Tjocka kläder hindra alltid
i någon mån luftens tillträde till
kroppen och motverka därigenom hudens
härdning, på samma gång de kvarhålla
utdunstningen, följden blir förslappning
i huden, stegrad ömtålighet för
temperaturombyten och ökad disposition för
förkylningssjukdomar. Särskildt
holman akta sig för att hålla halsen för
varm genom tjocka yllehalsdukar eller
pälskragar, hvilka snart leda till ett
förvekligande, så att minsta vindpust
kan åstadkomma förkylning. Gifvetvis
måste man beträffande giltigheten af
dessa regler taga hänsyn t.ill
individuella olikheter. En ålderstigen, sjuklig
eller blodfattig person behöfver tydligen
vara varmare klädd än en ung, frisk
och blodfull, därför att den förre har
mindre egenvärme och sålunda ej tål
vid en värmeförlust, som den senare utan
olägenhet fördrager.
Beträffande de enskilda kroppsdelarnas
beklädande är i hufvudsak att märka
följande:
Hufvudbonaden bör vara lätt och
mjuk, naturligtvis äfven den lämpad
efter årstiden. I själfva verket är håret
ofta nog tillräcklig betäckning, ochifrare
för ett naturenligt lefnadssätt anse, att
man mycket väl kan gå barhnfvad både
vinter och sommar. I alla händelser är
det afgjordt skadligt att begagna
huf-vudbonader, som hålla hufvudet allt för
varmt. De nu brukliga styfva hattarna
äro i detta afseende ganska olämpliga,
och utan tvifvel får man på deras räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
