Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Dråp—Dräkt.
301
ning skrifva större delen af de fall af
flintskallighet, som äro så vanliga bland
männen.
Om olämpligbeten af att hålla halsen
allt för varm har redan talats. Trånga
och styfva kragar äro också af ondo, i
det de trycka på halsens blodkärl och
hämma blodets obehindrade flöde till
och från hufvudet, hvarigenom
hvarjehanda åkommor och krämpor kunna
uppstå, till och med hjärnblödningar
och slaganfall. Tyvärr är bärandet af
stärkkragar för många ett af deras
sociala ställning förestafvadt bruk, hvars
olägenheter dock kunna väsentligt
minskas genom att kragarna äro tillräckligt
vida och lagom höga för att lämna
bal-sen nödig rörelsefrihet. Om halsen
härdas genom dagliga tvättningar med kallt
vatten, behöfver man ej bära någon
särskild halsbetäckning annat än möjligen
vid särskildt stark köld.
Bålen, som innesluter flera af
kroppens viktigaste organ, behöfver på grund
häraf mest skyddas för de ogynnsamma
inflytelserna af väderleks- och
temperaturväxlingar. Dess beklädnad bör
därför vara jämförelsevis varm, dock utan
att rörelsefriheten hämmas. Alla trångt
åtsittande plagg äro därför förkastliga,
och hänvisa vi i detta sammanhang
återigen till hvad som redan yttrats om
skadligheten af snörlif och hårdt
åtdragna kjortelband.
Lemmarna äro mindre ömtåliga än
bålen och behöfva därför ej hållas så
varmt klädda, dock är för underlifvets
skyddande tillrådligt att bära underklä
der af flanell, som i tillräcklig grad
skydda mot köld och drag, hvilka den
i och för sig föga ändamålsenliga
kvinnodräkten annars ej förmår hindra. Med
bärandet af sådana underkläder bortfaller
äfven behofvet att bära en mängd
underkjolar, som genom sin tyngd
ytterligare öka olägenheterna af kjortelbanden.
Strumpeband, som knytas eller spännas
om benen, böra absolut bannlysas.
Skadligast äro de strumpeband, som bindas
nedanför knät, i det de sammantrycka
blodkärlen och verka hämmande på
blodomloppet samt disponera för
åderbråck, blodpropp och andra åkommor.
Lämpligast är att bära långa strumpor,
som räcka ofvanför knät och hållas
uppe af strumphållare, som fästas i
lif-stycket eller korsetten.
Rörande fotens beklädnad är det i
främsta rummet skodonens beskaffenhet
och form, som kommer i fråga. Se
närmare härom såväl som om fotens vård
i allmänhet under rubriken Fotvård.
De ämnen, som hufvudsakligen
ifrågakomma vid tillverkandet af dräkter,
äro linne, bomull, ylle och siden samt
pälsverk. Af dessa ämnen är ylle,
såsom hvar man vet, varmast, om man
bortser från pälsverk, som ju mera
undantagsvis bäres som dräkt. Denna
yllets egenskap beror på fibrernas
elasticitet, som äfven i fuktigt tillstånd
bibehålles till en viss grad och hindrar kyla
och fuktighet att genomtränga en
ylle-väfnad lika fort som en sådan af linne
och bomull, hvarigenom äfven den i
väfnaden förefintliga fuktigheten
af-dunstar långsammare och medför en
mindre hastig värmeförlust. Häraf
förklaras, att linnekläder äro så svala och
företrädesvis lämpa sig för den varma
årstiden, medan de under den kalla
årstiden äro otillräckliga för kroppens
skyddande mot för stor värmeförlust. Bomull
och siden stå i detta afseende ungefär
midt emellan linne och ylle. Halfylle,
d. v. s. ylle uppblandadt med bomull, är
varmare än bomull, men svalare än ylle.
Äfven färgen på tyget är af en viss
betydelse, så till vida som vissa färger
upptaga mera värmestrålar än andra.
Hvitt upptager minst strålande värme,
derefter kommer ljusgult, mörkgult,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
