Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Fiskodling—Fiskredskap.
404
april uppgräfva rötter af pilbuskar, som
stå vid vatten och hafva många tågor,
rensa dem och fästa dem på pinnar,
hvilka man ställer i fiskrikt vatten, där
man fastgör dem på det sätt, att
rötterna komma att ligga en half fot
under vattenytan. På dessa rötter afsätta
fiskarna sin rom, hvilken blifver
hängande vid tågorna. Efter några dagar
förflyttar man hela inrättningen i det
vatten, man vill förse med fiskar.
Pilroten fastgöres på samma sätt som förut,
en half fot under vattnet, och fiskynglet
utvecklar sig därefter ganska snart. Man
kan för resten mycket väl i stället för
pil-rötter begagna granruskor o. d. Genom
sorgfällig uppmärksamhet på fiskarnas
lektid och vanor skall man blifva i stånd
att på ett ganska enkelt sätt uppdraga
alla fiskarter. Denna metod förtjänar
så mycket mer att blifva bekant och
vinna en större utsträckning, som
tillfället till konstmässig fiskafvel, sådan
den bedrifves i större anstalter, blott
ytterst sällan står den enskilde till buds
och dessutom kräfver särskilda redskap
samt tar mycken både tid och möda i
anspråk.
För fiskens förökande är för öfrigt
anbringandet af lekvålar högeligen att
rekommendera. De anläggas vid tiden för
islossningen i utkanten af vassar och
andra lämpliga ställen. Materialet kan
bestå helt enkelt af en lummig gran
eller stor en, i hvilkens storände blifvit
fäst en tillräckligt tung sten, som sedan
nedsänkes på grundet eller nära
stranden. Detta sätt är lämpligast, där
sjöbottnen är hård och stenig. År den åter
mjuk, anordnas lekvålen på följande
sätt: En stång af fem tums diameter i
storänden nedslås stadigt i bottnen, och
på stången trädas sedan större enbuskar,
så att en af dessas stadigaste grenar
omfattar henne, och topparna peka utåt
alla håll. När riset, som nedtill bör nå
ända till bottnen, hinner vattenytan,
hänges ofvanpå två med björkvidjor eller rep
sammanbundna stenar. Inne i vassen
anordnas lekvålar lämpligast på följande
sätt: Vanliga störar neddrifvas med två
fots mellanrum i en krets af 6 till 8
fots diameter, och i denna krets läggas
enbuskar med rotändarna i midten och
spetsarna ut åt alla håll. I händelse af
brist på enbuskar och andra barrträd
kunna lekplatser mycket väl anordnas
af kvistrika björkar och alar.
I detta ris fäster sig rommen lättare
än på bottnen, och det nykläckta
fiskynglet finner där ett godt skydd mot
roffiskar.
Det gamla riset måste ombytas hvarje
vår.
Fiskredskap. Det äldsta och
ursprungligaste af alla nutilldags begagnade
fiskredskap är metkroken. Man har funnit
i fornlämningar dylika krokar,
förfärdigade af ben och af ungefär samma form
som nu, hvilka härröra ända från
stenåldern, d. v. s. från en tid, som ligger
tusentals år före vår tidräknings början.
Det vanligaste fisket med krok är
metfisket, och det är hufvudsakligen
detta, som kommer i betraktande vid
sportfiske. Förutom kroken fordras en
ref och ett spö, vid hvilket refven fästes.
Beskaffenheten af dessa tillbehör måste
rätta sig efter det slags fisk man vill
fånga. För metande af laxar och
dylika större fiskar kräfvas ytterst starka
refvar samt sega spön, hvilka senare i
regeln äro försedda med en rulle eller
liknande inrättning, medelst hvilken
refven kan lindas upp eller släppas af.
För dylikt fiske begagnas också i stället
för krokar med särskildt agn
flugkro-kar, d. v. s. en krok, som är fästad vid
en konstgjord fluga eller annan insekt.
För abborrmetet, hvilket väl är det
metfiske, som allmännast bedrifves i vårt
land, behöfver man ett lätt spö och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
