Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Foderväxter.
462
Fioringräs (agrostis stolonifera) är ett
ytterst värdefullt bottengräs för fuktiga
jordarter.
Ängsgröe (poa pratensis) är ett godt
bottengräs för god, lucker, humusrik, ej
för kall jord.
Kärrgröe (poa trivialis) lämpar sig
åter såsom bottengräs för kall och
fuktig jord.
Hårdsvingel (festuca duriuscula) är
ett värdefullt gräs för torra, magra
jordarter. Bättre till hö än till bete.
Kamäxing (cynosurus cristatus), ett
mångårigt bottengräs, förträffligt för alla
icke sura jordarter.
Rörflen (phalaris arundinacea) är
särskildt lämpligt för fuktiga, tidtals
öfversvämmade jordarter; bör alltid
användas på bevattnade ängar.
Renlosta (bromus arvensis), ett
ettårigt klöfvergräs, lämpligt till insådd å
utgångna fläckar i klöfver och
timotej-vallar.
Hästbönor (vicia faba) trifvas endast
på mera bunden och ej torr jord i hög
växtkraft. Lämna ett godt foder för
ungboskap och hästar, särskildt sådana,
som hållas i strängt arbete.
Gill och hvit lupin (lupinus luteus o.
alba) trifvas bäst på sandjord; dock
fordrar den hvita något mera lerblandad
jord och lämnar, odlad på sådan jord,
högre afkastning än den gula. Passa
till foder åt får och till gröngödning.
Ludd■ och sandvicker (vicia villosa),
sådda i höst- eller vårsäd, gifva ett
förträffligt grönfoder.
Bohvete. Det silfvergrå bohvetet
förtjänar odlas å lätt jord såväl till
frö-täkt som till grönfoder.
Foder- eller oljerättika (raphanus
olei-ferus eller cbinensis) är en foderväxt,
som går till på ali odlad jord. Om blott
väderleken vid sådden icke är allt för
torr, växer rättikan snabbt, blommar
efter åtta veckors förlopp och lämnar en
foderskörd, som i storlek och värde
ungefär motsvarar den vicker och
blandsäd gifver.
Vicker (vicia sativa) odlas dels till
grönfoder, dels till hö och dels till
fröskörd. Den är icke nogräknad på
jordmån och kan sås efter alla våra odlade
växter, dock icke gärna efter sig själf
eller efter andra ärtväxter. Jorden
beredes på samma sätt som för ärter och
gödes med stallgödsel, om vickern skall
skördas grön; skall den skördas mogen,
är dylik gödning mindre lämplig;
åtminstone bör gödseln då utföras före
höstplöjningen. Vicker, som sås till hö eller
fröskörd, bör sås så tidigt som möjligt;
skall den användas till grönfoder, sås
den lämpligast i flere afdelningar med
8 à 14 dagars mellanrum, då man kan
hafva grönfoder hela sommaren och
hösten. Till grönfoder sås tjockare än
eljest. Skörden af vicker till frö
verkställes, när halmen börjat gulna samt
de nedersta skidorna börjat förlora sin
gröna färg och blifva fullmatade. Till
hö skördas den, då den står i sin bästa
blomning och endast de nedre
blommorna börjat sätta skidor. Vickern, som är
synnerligen svårtorkad, bör alltid hässjas.
Vickern sås ofta såsom blandsäd
tillsammans med plymhafre (till 1/3 eller Va
mot vickern).
Rofvor. Såsom människoföda har
rof-van alltmer undanträngts af potatisen
och har numera sin största betydelse
för boskapsskötseln såsom ett godt
utfodringsmedel. Man kan skilja mellan
två hufvudslag, hvita och gula rofvor,
af hvilka åter en mäögd olika sorter
förefinnas. De hvita rofvorna mogna i
regel tidigare, men äro löäare och hålla
sig sämre, de gula fordra längre växttid
men äro fastare och lämpligare att
förvara. Lös sandmylla och mulljord är
den bästa jordmånen för rofvor, som
dock äfven trifvas på väl gödslad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
