Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Fruktodling.
498
Fruktodling. En välskött
fruktträdgård, om än så liten, bör höra till hvarje
hem, som förfogar öfver en jordbit.
Mödan är ringa i jämförelse med den nytta,
glädje oeh trefnad man kan hämta af
sina fruktträd. Dessa börja redan ett
par år efter planteringen att lämna
afkastning, som vid ändamålsenlig skötsel
och i öfrigt gynnsamma omständigheter
kan bereda ett ingalunda föraktligt
tillskott till biinkomsterna, hvarvid äfven
hänsyn bör tagas därtill, att frukt är
ett både billigt och hälsosamt födoämne
för hvem som helst, således äfven för
odlaren själf och hans familj.
Man bör naturligtvis se till att
jordmånen ej är allt för karg och i så fall
söka förbättra den genom påförande af
god matjord eller genom lämplig
gödning. Läget bör, om möjligt, vara
skyddadt för starka vindar — på mycket
blåsiga platser, där vinden har fritt
spelrum, kan en storm lätt skaka hela
fruktskörden af träden, och då har man
ej mycken glädje af sitt arbete. Är
läget vindigt, bör man till skydd plantera
stormträd och häckar.
Fruktträdgården bör innehålla ett
antal fruktträd af olika sorter, dock bör
man akta sig att plantera för många
sådana. Det är bättre att ha få och goda
sorter än ett varierande urval, emedan
man då kan påräkna bättre
skörderesultat och omsättning. Äpplen är den
frukt, som bäst lönar sig att odla, och
bör man af sådana välja en eller ett par
tidiga sorter, ett par medeltidiga och ett
par, tre senare sorter. De hållbarare
sorterna förtjäna företrädesvis odlas,
emedan de ej äro så beroende af
ovillkorlig försäljning inom viss tid och
betinga dessutom högre pris.
Af tidigare sorter eller s. k.
sommarfrukt, som mognar i midten eller slutet
af augusti och i september, äro de i
vårt land mest odlade hvit och röd astra-
32 — Fröléens Rådgifvare.
kan, hvitgyllen, Säfstaholmsäpple,
Gyl-lenkrook, oranieäpple. Till de
medeltidiga sorterna, höstäpplen, räknas bl. a.
Kafvelås, Ölands kungsäpple,
Sparre-holms-, Eingstads- och Kesätersäpple,
medan man af vinterfrukt har att välja
på grågyllen, gravensteiner,
Stenkyrkeäpple, Åkerö, ribston, rosenhäger,
melonäpple, Kalmar glasäpple m. fl.
I allmänhet böra dvärgträd föredragas,
emedan dessa lämna tidig afkastning
och ej upptaga så stor plats. Goda
äldre trän, som bära rikligt, böra
naturligtvis därför icke nedhuggas; sådana
träd kunna hållas i fullt friskt skick
ganska länge, om jorden kring dem
uppluckras och godes och de om hösten och
vintern befrias från mossa genom
be-strykning med en tunn välling, beredd
af lika delar gips och krukmakarlera.
Päronträden äro i allmänhet mera
ömtåliga för sträng köld och frukten är
dessutom föga hållbar. Af denna
anledning bör man ej odla denna
fruktsort mer än till husbehof, så framt icke
lätta afsättningsmöjligheter finnas. Af
i Sverige odlade päronarter må i främsta
rummet märkas de små, men smakliga
gråpäronen, vidare Gränna rödpäron,
kejsarpäron, bergamotter, fikonpäron,
kanelpäron, bonchretien o. s. v.
Plommon böra af samma anledning som
päron ej heller odlas i större omfattning,
ehuru dessa frukter alltid ha värde för
syltning. Af i vårt land mest odlade
plommon märkas gröna reines-claude,
blåröda kungsplommon, gula rödprickiga
Jefferson, gulgröna Hochmans, blåröda
kejsarplommon, små gula mirabeller,
Västmanlands rödplommon, mörkblåa
Jo-hannisplommon och röda äggplommon. Af
körsbär, ett fruktslag som man bättre kan
tillgodogöra sig i form af sylt och saft,
finnas åtskilliga arter, såsom bigaråer,
hjärtkörsbär, muskateller, klarbär och
moreller, inom hvilka hufvudgrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
