Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Förkylning—Förlamning.
552
svåra förträngningar i matstrupe och
magsäck. Förgiftningen kännetecknas
af brännande smärtor. Så skyndsamt
som möjligt ingifves något alkaliskt
motgift, bränd magnesia (200 gr. i 4
portioner), kalkvatten, pulveriserad krita
(ej för mycket på en gång), soda,
pottaska, tunt såpvatten, mjölk och
ägghvita. Kräkmedel ej tillrådliga vid
förgiftning med starka syror.
Vildpersilja (se atropin.)
Vid alla förgiftningar bör läkare
tillkallas, i ali synnerhet om symtomen äro
tydligt utpräglade, och ofvan anförda
behandlingssätt afser blott de åtgärder,
som lämpligen kunna företagas, tills
lä-karehjälp hinner anlända.
Förkylning. Med detta uttryck
betecknar man ej någon särskild sjukdom
utan en hel del sjukdomar af
katarra-liskt eller reumatisk art, hvilka kunna
ha sitt säte i olika delar af kroppen och.
ha det gemensamt, att de föranledts af
plötsliga temperaturförändringars
inflytande på människokroppen. I
allmänhet karaktäriserar man det som en
förkylning, när sjukdomssymtomen äro mera
obestämda, d. v. s. när katarren eller
reumatismen icke tydligt brutit ut, och
yttra sig endast i opasslighet och en
känsla af mattighet. Dylik förkylning
häfves med varma bad och svettdrifvan
de medel. Kan man intaga sängen, går
den så mycket foitare öfver.
Förlamning kännetecknas af
upphäfvande af rörelseförmågan, ibland äfven
känseln, i någon lem eller kroppsdel.
Oräaken är alltid någon defekt i
nervsystemet, antingen hjärnan, ryggmärgen
eller nervtrådarna. Från hjärnan,
närmare bestämdt stora hjärnans
barksubstans, utgå nämligen impulserna till alla
frivilliga rörelser, hvilka impulser ledas
vidare genom ryggmärgens fram- och
sidosträngar till de enskilda nerverna,
som i sin ordning påverka musklerna
att utföra den anbefallda rörelsen.
Uppstår på någon punkt af denna
ledningsbana ett afbrott, blir följden
inskränkning i eller upphäfvande af
rörelseförmågan hos den eller de muskler, till
hvilka förbindelsen är afklippt, med
andra ord en mer eller mindre
fullständig förlamning.
Är en förlamning orsakad af skada
eller sjukdom i den del af hjärnan, som
dirigerar rörelsenerverna, talar man om
en cerebral förlamning. En sådan
förlamning är vanligen ensidig, d. v. s. att
endast ena kroppsbalfvan eller del däraf
förlamas. Spinal kallas däremot en
förlamning, då den har sitt säte i
ryggmärgen. Förlamning af detta slag är
vanligen dubbelsidig. Är åter en nerv
skadad och obrukbar, kallas den däraf
förorsakade förlamningen, som i regeln
endast omfattar det med nerven i direkt
förbindelse stående muskelpartiet,
periferisk. En fullständig förlust af den
frivilliga rörelseförmågan hos en muskel
kallas paralysi, en inskränkning i
densamma pares.
Förlamningar kunna framkallas af de
mest skilda orsaker, genom yttre
påverkan, t. ex. svåra sårskador i hufvudet
eller ryggradens skadande genom
exempelvis en öfverkörning eller ett fall eller
en nervs afskärande vid ett djupare
hugg- eller sticksår o. s. v., samt genom
sjukliga förändringar i hjärnan,
ryggmärgen eller nerverna. Sålunda åtföljes
exempelvis en hjärnblödning i regeln af
förlamning, liksom en sådan kan inträda,
då vederbörande parti af hjärnan
utsättes för tryck af t. ex. en svulst eller
hemfaller åt en inre upplösningsprocess.
Förlamningar kunna äfven inställa sig
vid kroniska förgiftningar med alkohol,
bly, kvicksilfver, arsenik o. d., äfvensom
i sammanhang med infektionssjukdomar,
såsom difteri och tyfus etc. Hos
byper-nervösa personer kan till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
