Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Hjärnsju kdomar.
672
centra för vissa s. k. reflexrörelser,
såsom urinkastningen, stolgången,
födsloarbetet m. fl., men utgör för öfrigt ett
ledningsorgan för öfverförande af
impulser ocb förnimmelser från och till hjärnan.
Hjärnsjukdomar. Hjärnan och
nervsystemet äro säte för ett ganska stort
antal sjukdomar, som delvis gripa öfver
från det ena området i det andra. I
detta sammanhang skall endast talas om
de sjukdomar, som ha sin grund i
skador eller sjukliga förändringar i själfva
hjärnans massa, således icke blott i
nervförbindelserna.
Hjärnblödning beror på en bristning
af en pulsåder i hjärnan. Dessa ådror
stå ej i förbindelse med grannskapets
pulsådror, såsom i lemmarna, utan äro
s. k. ändarterer, hvarför om en bristning
inträffar, blodströmmen afbrytes helt och
hållet, hvarigenom det parti af hjärnan,
som drabbats däraf, försättes ur
funktion. Hjärnblödningen beror på en
sjukdom i åderväggen på det ställe, där
bristningen äger rum. Denna sjukdom
kan vara föranledd af syfilis eller ha
sin grund i alkoholism, gikt eller
sockersjuka. Äfven hos gamla personer kan
en försvagning af åderväggen inträda och
leda till dess bristning. Denna
föranle-des ofta af tillfälliga orsaker, som öka
blodtrycket, såsom kroppsansträngningar,
starka sinnesrörelser, omåttlighet i mat
och dryck m. m.
En hjärnblödning kommer vanligen
plötsligt, dock kan den ibland föregås
af vissa förebud, särskildt hufvudvärk
och svindel, hvarvid det ej sällan redan
är fråga om smärre blödningar, som ej
träffat någon viktig punkt i hjärnan.
Är det ett större blodkärl, som brister,
förlorar den sjuke medvetandet och
störtar oftast omkull som träffad af ett slag.
Under medvetslöshetstillståndet plägar
andningen vara djup och rosslande till
följd af slemhopningen i luftstrupen.
Ansiktet är rödt, pulsen långsam och
full, pupillerna vidgade och ofta olika
stora. Ibland äro ögonen vridna åt ena
sidan, hvilket tyder på att blödningen
inträffat i denna sida af hjärnan.
En hjärnblödning åstadkommer alltid
en uppmjukning af hjärnan. En sådan
hjärnuppmjukning kan äfven komma
till stånd därigenom att en pulsåder
tilltäppes, hvarigenom blodtillförseln
afstänges. Denna tilltäppning kan inträffa
plötsligt, i hvilket fall orsaken är en
med blodströmmen utslungad blodpropp,
som fastnat i ett blodkärl. Dylika
blodproppar ha alltid sin grund i hjärtfel.
Eller också kan anledningen vara en
lokal sjukdom i vederbörande blodkärl,
hvarigenom detta småningom tilltäppes.
Symtomen vid en sådan
hjärnuppmjukning likna symtomen vid en
hjärnblödning, hvarför man också brukar
sammanföra dessa företeelser under
benämningen hjärnslag. Detta kan komma
plötsligt och oförberedt eller långsamt
och med förebud, det kan medföra så
godt som ögonblicklig död, men det kan
också i mycket lindriga fall gå öfver
utan något egentligt men.
Resultatet af ett dylikt slaganfall af
mera allvarsam art blir, om ej döden
omedelbart inträffar, alltid en mer eller
mindre utbredd förlamning, som dock
blott angriper ena kroppshalfvan och
alltid den halfva, som är motsatt den
hjärnhalfva, där skadan uppstått. Om
exempelvis en hjärnblödning uppstått i
vänstra bjärnhalfvan, blir högra sidan
af kroppen förlamad. Är en större del
af hjärnan skadad, blir förlamningen
mera utbredd än om blott en mindre
del angripits. Vanligen gå
förlamningarna tillbaka med tiden, så att
rörelseförmågan kan i någon mån återvinnas,
dock sällan fullständigt annat än i
lindriga fall.
En af hjärnslag drabbad person bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
