Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Hummer—Hunden.
710
icke håller 21 centimeter, rakt mått,
räknadt från spetsen af pannhornet till
fasta kanten af mellersta stjärtfenan.
Hummer kokas på samma sätt som
kräftor, d. v. s. djuren nedläggas
lefvande i vatten, som är stadt i liflig
kokning, då de så godt som
ögonblickligen dö. God hummer kan, då den
serveras, igenkännas på den krökta
stjärten, som dock ej får vara stel och
oböjlig. Verkliga hummerälskare föredraga
att äta hummer utan sås, senap o. d.,
andra föredraga hummer med majonässås
eller sås af matolja, vinaigre och socker
med eller utan irörd senap.
Liksom kräftor är hummer ett
hetsande och ganska svårsmält födoämne
och passar därför ej för svaga och
ömtåliga magar, samt bör i allmänhet ej
förtäras om kvällarna.
Hunden har med rätta blifvit kallad
för människans trognaste följeslagare.
Intet djur har till den grad som hunden
slutit sig till och blifvit beroende af
människan, och intet djur kommer
heller i fråga om intelligens henne närmare.
Hundens vedersakare vilja visserligen på
grund af hans lätthet att foga sig efter
människan frånkänna hunden ädlare
egenskaper och karaktärisera honom som
en osjälfständig varelse, som egentligen
blott för sin egen fördels skull slutit
sig till människan och låter sig
kujoneras af denna. Många drag, som anförts
ur hundens lif, tala dock emot denna
uppfattning, otaliga exempel visa, att
hunden är mäktig en osjälfvisk
hängifvenhet för sin husbonde, hvilken ställer
hans moraliska egenskaper på ett högre
plan än hundhatarna vilja medgifva.
Vare sig man vill betrakta hunden
ur den ena eller andra af dessa syn
punkter, är det emellertid ett
odisputabelt faktum, att hunden gjort och gör
människan stora tjänster, som fullt ut
berättiga honom till den ofvannämnda
hederstiteln. Såsom väktare och
försvarare har han vunnit rättvist erkännande
för pålitlighet, vaksamhet och mod, och
man behöfver för öfrigt blott erinra om
den vackra roll han på senare tiden
börjat spela såsom en god hjälp för
kriminalpolisen vid upptäckande af brott och
brottslingar samt hans användning för
uppsökande af sårade i krig. Äfven
jägaren har af ålder haft stor, mången
gång ovärderlig nytta af hunden.
Den egenskap, i hvilken hunden mest
användes, är väl dock som sällskapsdjur.
I detta hänseende har han emellertid
både dåliga och goda sidor. Han blir
lätt bortskämd, alldeles som ett illa
uppfostradt barn, och kan då bli både
besvärlig och obehaglig. I de flesta fall
är dock felet mindre hundens än
ägarens. Ingen människa bör lägga sig till
med en hund, om hon ej har förmåga
och vilja att vederbörligen uppfostra
den. Somliga hundar äro lättare att
uppfostra än andra, beroende på
skiljaktigheter i intelligens eller
temperament, men ingen hund är alldeles
otillgänglig för uppfostran. Härtill fordras
blott tålamod och fasthet. Man bör göra
sig klart från början hvad man fordrar
af hunden och konsekvent genomföra
dessa anspråk, icke ömsom släppa efter
tyglarna och ömsom strama till dem, ty
då förlorar man snart taget. Särskildt
bör man vara noga med att ej tillåta
några olater vid något enda tillfälle,
enär man därigenom vilseleder djurets
omdömesförmåga. Ett exempel: kan
man undra på att en hund, som
anvisats en bestämd sofplats, icke vänjer
sig vid att alltid uppsöka denna, när
han då och då tillåtes att krypa upp i
soffor och sängar. Hunden bör från
ungdomen vänjas till ovillkorlig lydnad.
Denna kan bibringas honom utan
anli-litande af någon öfverdrifven stränghet,
endast man iakttager konsekvens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
