Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Hunden—Hundraser.
719
morerade med mörkare fläckar på
gråaktig botten (tigertaxar). Som
sällskaps-hund har taxen blifvit mycket modern
och kan med riktig behandling blifva
treflig nog som sådan; han är
emellertid ganska envis och behöfver därför
uppfostras med fasthet.
I England använder man för samma
slags jakt som taxen är afsedd för
fox-terriern, en liten högbent hund, hvars
kroppsform påminner om pointern. Han
är pigg och liflig, smidig och modig och
kan dessutom i motsats till taxen springa
bra. Hos oss användes foxterriern så
godt som uteslutande såsom
sällskapshund, hvartill han på grund af sin
intelligens och liflighet väl ägnar sig.
Foxterriern förekommer både slät- och
sträfhårig och varierar äfven mycket i
färgen, dock är ban vanligen hvit med
större eller mindre bruna eller svarta
fläckar.
Af öfriga hundraser må nämnas
dog-garna, som förekomma i flera varieteter.
Doggarna utmärka sig genom sin
kraftiga, satta och muskulösa
kroppsbyggnad. En af de mest bekanta arterna är
den engelska bulldoggen, hvars
under-sätsiga, men massiva kropp täckes af en
släthårig päls, vanligen spräcklig till
färgen. Egendomligt är det i
förhållande till kroppen betydligt stora hufvudet
med sitt korta, rynkiga ansikte samt
den breda, uppåtriktade nosen, ofta med
utskjutande underkäk, hvilket förlänar
honom ett synnerligen groteskt utseende.
Bulldoggen är i hög grad modig och
utomordentligt stark samt därför en
ypperlig försvarare. Därjämte blir han i hög
grad trogen och tillgifven sin husbonde.
En annan, likaledes engelsk doggart
är mastiffen, som kännetecknas af en
stor, kraftig och välformad kropp, ett
nästan fyrkantigt hufvud med bred,
trubbig nos med nedhängande läppar
och långa, tunna öron flikar. Färgen va-
rierar från hvitgul till mörkgrå med
svarta, schatteringar kring nosen och å
öronen. Han är högre och större än
bulldoggen och utmärker sig i det hela
taget för ungefär samma egenskaper.
Den tyska doggen är en högbent hund,
smärtare och elegantare byggd än de
engelska arterna, med mera aflångt
hufvud och upprättstående öron. Färgen
är antingen enbart grå (ulmerdogg) eller
gul eller också svart- och gulstrimmig
eller hvit med likformigt fördelade svarta
eller grå fläckar. Den danska doggen
är egentligen en korsning mellan
vindthund och bulldogg, till färgen brun, grå
eller svartaktig med hvitt bröst och
strupe — en mycket trogen och vaksam
hund.
Den största i doggfamiljen är den
tibetanska doggen, en ganska långhårig,
glänsande svart hund med gulröda
tecken. Den minsta af doggarterna åter
är den som knähund ganska ofta
förekommande mopsen, ett till sina
karaktärsegenskaper föga tilltalande djur.
En mycket stor och kraftig hund är
Newfoundlandshunden med bredt, långt
hufvud, rätt tjock nos, medelstora
hängande öron och en päls af täta, långa,
silkesmjuka hår, vanligen svart till
färgen med gulbruna fläckar öfver ögonen
samt å strupen och fotlederna. På grund
af den starkt utbildade simhuden är ban
en utmärkt simmare och uppehåller sig
gärna i vattnet. Han är synnerligen
trogen och tillgifven, därtill godmodig,
tacksam och läraktig och kan till och
med användas till att se efter små barn.
Ganska lik honom är Bernhardinern
eller St. Bernhardshunden. Den
nuvarande rasen — den ursprungliga är
utdöd — liknar en långhårig dogg,
färgen är i regeln hvit med stora, rödbruna
fläckar. I fråga om
karaktärsegenskaper står ban ej newfoundlandshunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
