Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Husapotek—Husdjurens sjukdomar.
726
3. Ett djur får aldrig
öfveransträn-gas. Vid regelbundet och måttligt ar
bete skall det året igenom lämna mera
arbete, än om man ömsom
öfveransträn-ger det, ömsom låter det stå sysslolöst.
Det blir då också mindre mottagligt
för sjukdomar.
4. Fodra aldrig med mögligt ocb
skämdt foder. Om mögligt hö eller
halm skall användas, måste det först
skäras fint och fuktas eller, ännu bättre,
indränkas i saltvatten. Man bör gifva
djuren salt i stor mängd.
5. Sök att förekomma giftiga och
osunda växter på betet och i höet.
6. Sök att så mycket som möjligt
skydda djuren mot kallt regn och snö;
låt dem icke ligga på kall, fuktig mark.
7. Hvarje betydlig foderförändring
bör man låta försiggå så småningom och
gäller detta i synnerhet vid öfvergång
från torr- till grönfoder.
8. Laga att djuren ständigt hafva
tillräckligt med ren och frisk luft.
Stallarna borde alltid vara väl vädrade,
enär inandningen af förskämd luft
alstrar allehanda sjukdomar och gynnar
smitta.
9. Iakttag den största renlighet. Alla
djur, till och med svin, må bättre, om
de hållas rena och ryktas väl. Kor
mjölka mera, och ali gödboskap gödes
fortare och dess kött blir bättre, om
djuren alltid hållas rena.
Hästens sjukdomar:
Kvarkan är en allmänt utbredd
hästsjukdom, som kan uppstå så väl genom
förkylning (t. ex. om våren och hösten
vid hårömsningen) som också när som
helst genom smitta. Man särskiljer
mellan en god- och en elakartad kvarka.
Hästen är matt, svettas lätt, har
dålig aptit och hostar. Ur de rodnade
näsborrarna flyter i början en
vattenaktig vätska, sedan tjockare slem.
Samtidigt bildar sig under strupen en svulst,
som hindrar hästen att tugga. I regel
bulnar svulsten och försvinner af sig
själf; därefter är hästen vanligen åter
kry.
Vid sjukdomens uppkomst håller man
djuret varmt, d. v. s. man lägger ett
täcke öfver det och anlägger ett förband
om strupen.
Invärtes ger man lätta laxermedel.
Utvärtes på svulsten fördelande, eller
om uppmjukningen ej gör några
framsteg, skarpa smörjningar. Man kan
äfven använda grötomslag. Nosen kan
man badda med ljumt vatten. Till
foder ger man krossad hafre ntrörd med
vatten; äfven klisörpa är att
rekommendera.
God tjänst gör såväl vid kvarka som
lungkatarr hos hästar följande
inandningskur till framkallande af och
befordrande af slemafsöndringen:
10 gm ammoniumkarbonat lösas i 75
gm vatten, därtill sättas 5 gm
karbolsyra och 10 gm terpentinolja.
Man öfvergjuter i ett ämbar cirka 200
gm gräsfrö med kokhett vatten, sätter
ofvanstående lösning till, öfverhänger
hästens hufvud med ett tjockt täcke
och ställer det ångande ämbaret
därunder. För att befordra ångornas
utveckling rör man om i ämbaret och låter
ångorna inverka V2 timme. Detta
företages en gång om dagen.
Bronkialkatarr hos hästar börjar med
feber och åtföljes af hosta och
uttömning af ett varliknande slem genom
näsan. Skulle den i början torra hostan
ej vilja bli lösare och ingen flytning ur
näsan infinna sig, så gör man de under
»kvarka» beskrifna inandningarna, dock
endast till dess flytning ur nosen visat
sig. För flitig användning af
inandningskuren uppluckrar slemhinnorna och
kan vara skadlig. Man binder varmt om
strupen på hästen, gifver honom varm
dryck och använder följande läkemedel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
