Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Hvete.
766
tid, utom på särskildt kraftig hvetejord,
bör låta några år förgå, innan man åter
sår hösthvete på den jord, där man
förut odlat dylikt. Hågen måste
sålunda i regeln bli det hufvudsakliga
höst-sädet.
Behöfver hvetejorden gödas, användes
därtill kompostgödsel och andra
bigöd-ningsämnen (såsom benmjöl, superfosfat,
kalk, märgel etc.) eller ock brunnen
boskaps- (aldrig häst- eller får-) gödsel.
Den sistnämnda bör då utföras och
nedplöjas minst ett par månader fore
sådden.
Hvete sås i mellersta Sverige i slutet
af augusti eller början på september, i
södra Sverige kan det sås ända till en
månad senare. Efter varma och torra
somrar bör det sås senare, efter kalla
och våta så tidigt som möjligt. Till
utsäde begagnas helst årsgammalt, moget
hvete, som till såningstiden legat
otröskadt i stack eller ock förvarats i
hög (ej tunt utbredt i magasin), samt
kastats en à två gånger i månaden, så
att det ej torkat eller blifvit unket.
Begagnas nyskördadt hvete, bör det vara
jämnt moget samt råtorkadt eller ock
efter tröskningen en eller ett par dagar
soltorkadt på utbredda lakan. Sås
hve-tet för tjockt, lägger det sig lätt före
blomningen, sås det för tunt, växer det
ojämnt. Nytt hvete sås tunnare; likaså
på nyodlingar. Bäst sker sådden med
maskin, som på samma gång sår och
myllar. Vid breddsådd sås lämpligast i
öppen fåra och säden nedmyllas genom
att nedharfva fårornas ryggar. Vid
breddsådd på slätharfvadt land sker
myllnin-gen först med myllharf och därefter med
pinnharf eller sicksackharf. Hvetet bör
nedmyllas omkring 8 cm djupt.
Omedelbart efter myllningen uppköras noga
alla teg- och vattenfåror.
Inträffar torka på våren, bör hvetet,
om det växer på styf jord, harfvas, så
fort skorpa bildat sig på åkern; kan
regn snart ej väntas, bör jorden efter
barfningen tillvältas. Står hvetet på lös
jord, händer att på våren vid
omväxlande frost och tö rötterna uppdragas
och blottas eller skadas af s. k. pipkrake;
hvetet bör då vältas. Är hvetet på
våren svagt, bör öfvergödning ske med
förut angifna gödningsämnen; är det
alltför frodigt med slokande breda blad af
blågrön färg, bör det aftoppas (för att icke
lägga sig), dock icke senare än när
hvetet är omkring 40 cm långt.
Hvete, afsedt till mjöl, bör skördas,
när kornen ej längre äro mjölkiga, utan
kärnan bildar en sammanhängande,
vaxartad massa, som degar sig mellan
fingrarna. Utsädeshvetet, som tages af det
jämnaste, ej alltför frodiga hvetet, bör
få fullt mogna på rot, innan det aftages.
Hvetets inbärgning bör ske, så fort det
torkat tillräckligt i skylarna, enär det
är särskildt ömtåligt för regn.
Vårhvete är härdigare än hösthvete.
Det trifves liksom kornet i lös, i god
växtkraft varande jord (ej i styf lera),
särskildt i kraftig mulljord (t. ex.
kärr-och mossodlingar). Odlas lämpligt efter
potatis och andra rotfrukter samt efter
på hösten upplöjda klöfvervallar. Om
såningstid och myllning gäller detsamma
som för kornet, om mognad och skörd
detsamma som för hösthvete. Vårhvete
sås (liksom kornet) betydligt tjockare än
hösthvete. Det förra lämnar mindre
halm och i allmänhet äfven mindre
säd.
Kännetecken på hvetets godhet äro:
tunga, släta korn med tunt, vaxgult skal
och hård, vid tuggning något klibbig
och till smaken lätt sötaktig kärna.
Hvete med skrumpna, tjocka, matt- eller
mörkfärgade skal bör däremot undvikas.
Vid val af hvete bör noga tillses, att
det icke är angripet af sot eller brand
samt att det icke innehåller sötsmakande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
