Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
HypoJcondri.
778
sig ha upptäckt, att hans sjukdom har
sitt säte i det eller det organet,
undviker han sorgfälligt det ena eller andra
födoämnet.
När hypokondern ändtligen kommit
så långt, att han skall hörja sitt
dagsarbete, sker det med samma tvekan och
långsamhet, hvarmed han utför allt
annat, undantagandes studerandet af
läkareböcker och intagandet af
patentmedicin. Han sätter sig exempelvis till sitt
skrifbord. Först utstöter han en djup
suck, ty det arbete, som föreligger
honom, ter sig alltid såsom oöfverkomligt.
Därefter företager ban en inspektion på
bordet, betraktar det ena föremålet
efter det andra med en uppmärksamhet,
som gällde det den viktigaste
vetenskapliga granskning. Ändtligen fattar
han pennan, undersöker spetsen, tar upp
sin knif och skrapar bort det intorkade
bläcket långsamt och fundersamt. Innan
han doppar pennan, gör han en ny
undersökning af pennan, som ändtligen
befinnes duglig att skrifva med och sättes
i rörelse, under det att arbetet gång på
gång afbrytes af suckar och stönanden.
I fråga om klädedräkt är
hypokondern alltid nyckfull och ombytlig. Än
tycker han sig vara för lätt klädd, än
för varmt, aldrig är det bra. Han
luftar sällan eller aldrig sitt rum, ty han
är lifligt öfvertygad om att han då skall
förkyla sig och dö. Af samma skäl är
han rädd för att bada och skaffa sig
nödig kroppsrörelse. I min och hållning
bär hypokondern skylten med sig. Han
ser alltid fundersam, nedslagen och
vresig ut, hållningen är hopsjunken, som
om en tung börda hvilade på honom,
gången släpande och mödosam, hans tal
har en klagande underton, till och med
hans leende synes säga: ja ja, jag vet
bäst själf, hur illa det står till med
mig.
Hvad beträffar hypokondriens orsaker
kunna de vara af dels fysisk, dels
pedagogisk art. De fysiska orsakerna kunna
vara något kroniskt lidande, t. ex.
mycket ofta en magkatarr, men som af den
sjuke öfverdrifves omåttligt. Han gör
så att säga allt för att förvärra sitt
tillstånd, visserligen icke med vett och
vilja, men sannolikt icke utan orsakligt
sammanhang med den känsla af
motsägelselusta och retlighet, som
omgifnin-gens klentrogenhet väcker hos honom.
Denna känsla föranleder honom till de
mest obefogade anklagelser mot
omgifningen för känslolöshet, hårdhet,
hänsynslöshet och grymhet, och ej sällan
utvecklar sig häraf en formlig
förföljelsemani, som kommer honom att se sig
förorättad af alla, med hvilka han har att
göra, öfverordnade såväl som kamrater.
Den af pedagogiska orsaker framkallade
hypokondrien är typisk för från
barndomen bortskämda och bortklemade
personer. En s. k. mammas gosse, som
fått sin vilja fram i allt och när han
någon gång stött på motstånd, besegrat
detta med lipande eller klagan öfver
föregifna lidanden, slutar i regeln som
hypokonder.
Hypokondrien är mycket svår att bota,
särskildt därför att den sjuke misstror
och undviker alla medel, som verkligen
skulle kunna hjälpa honom, nämligen
ett härdande och stärkande lefnadssätt
samt gladt sällskapligt umgänge. Ett
första villkor för att böta en
hypokonder är att förmå honom till ett
regelbundet arbete, som afhåller hans tankar
från att oupphörligt syssla med honom
själf och som kan rycka upp honom ur
hans själsliga och kroppsliga slöhet.
Men först, när man fått honom så
långt, att han själf inser rätta
naturen af sitt tillstånd, kan man
hoppas på verklig förbättring. Det är
svårt att uppnå, men icke alldeles
utsiktslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
