Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Jordafsöndring—Jordbruk.
890
hagliga lukten kan mildras genom litet
pulveriserad kamfer, kumarin eller
ton-kabönor.
Jordafsöndring (se Jordstyckning.)
Jordarter äro i agrikulturkemisk
mening de lösa jordbildningar, som
intaga den öfversta delen af jordytan och
innehålla de för växterna nödiga
näringsämnena. De bildas af sönderfallande
och förvittrade stenar, ofta i blandning
med i förruttnelse stadda organiska
substanser och rester af döda djur och
växter. Man indelar jordarterna efter
de ämnen, som företrädesvis ingå i
desamma, nämligen sand, lera, kalk och
mylla, uti sandjordarter, lerjordarter,
märgeljordarter och mulljordarter. Dessa
hufvudgrupper indelas sedan i sin
ordning i underafdelningar, hvilkas
benämning bestämmes eftersom de närma sig
en grupps hufvudkaraktär. Genom
blandning af olika jordarter kan deras
lämplighet för olika växter i hög grad
varieras; sålunda kan en styf lerjord
förbättras genom blandning med lösare
jordarter, såsom sand och m3rlla, en
näringsfattig sandjord göras tjänlig för
växtodling genom påförande af mylla
eller märgeljordarter. Genom att blanda
jordarterna med organiska
affallsproduk-ter eller vissa mineralsalter, s. k.
gödsling, kan deras bördighet i hög grad
förökas. Läran om jordarternas
egenskaper och sammansättning samt om
sättet att göra dem i största möjliga
grad lämpade för växtodling utgör en
af agrikulturkemiens viktigaste delar.
Jordbruk. Jordbruket är den
ojämförligt viktigaste af våra näringar, trots
att vidsträckta områden af vårt land äro
otjänliga därtill. Jordbruket
sysselsätter och föder också så stor del af
landets invånare — och skulle helt säkert
kunna bereda utkomst åt många fler,
om alla möjligheter utnyttjades — att
det med rätta kan betecknas såsom huf-
vudkällan till landets välstånd. På
senare tid har man i särskildt det
smärre jordbrukets underlättande och
upphjälpande sett ett kraftigt medel att
hämma utvandringen och att i ökad grad
kunna binda landets söner och döttrar
vid fädernetorfvan. Det är att hoppas
och önska, att dessa lofvärda
sträfvanden må vinna framgång och medföra
ön-skadt resultat.
Det svenska jordbruket bar gått
betydligt framåt under det senaste
århundradet, kanske mest i det för denna
näringsgren särskildt lyckligt lottade
Sydsverige. De tider äro förbi, då en
jordbrukare ansåg det nästan som en plikt
att sköta sin jord så som den skötts i
fars och farfars tid och envist motsatte
sig alla förändringar såsom helt enkelt
onödiga och kostsamma. Om det i
landets mera undangömda delar ännu
finnes kvar någon jordbrukare af denna
gamla stam, så är han att betrakta
såsom ett undantag. Man har lärt sig
litet hvar att inse betydelsen af att
följa nyare metoder för jordens odling
och förbättring, för tillvaratagande af
dess afkastningsmöjligheter och för
utnyttjande af alla dess inkomstkällor.
Jordbruket bedrifves, med andra ord,
vida mera intensivt än i forna dagar,
man är angelägen om att hålla jorden i
ständig och god växtkraft, och när man
tänker på hur det ofta gick till förr i
världen i detta afseende, då man svedde
af ett område, besådde det ett par år
och därefter lämnade den utsugna jorden
åt sitt öde, har man visserligen ingen
orsak att önska »den gamla, goda tidén»
tillbaka.
Flit och arbete kunna uträtta
underverk, ej minst på jordbrukets område,
och afvinna till och med en karg och
sträng natur goda frukter. Det är
visserligen sant, att jordmånen i stora delar
af vårt land icke är vidare bördig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
