Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Kolik—Kolning.
976
har fått namnet kolerin och yttrar sig
i ett plötsligt inträdande diarré med
kräkningar, åtföljda af liknande
allmänsymtom som känneteckna ett utbildadt
koleraanfall.
Slutligen förekommer äfven en form
af kolera, som fått namnet inhemsk
kolera, hvars symtom i svårare fall ha
ganska stor likhet med den asiatiska
kolerans. Äfven denna sjukdom orsakas
af en bacill, ehuru af annan art än
kom-mabacillen. Den inhemska koleran
uppträder epidemiskt nästan uteslutande
under den varma årstiden och angriper
företrädesvis barn i de två första
lefnadsåren, hvarför den äfven kallas
barnkolera, och leder hos dem ofta till
dödlig utgång. Den kan dock äfven
angripa större barn och fallvuxna, ehuru
mera sällan, dock hör i sådana fall
dödlig utgång till undantagen. Äfven vid
inhemsk kolera bör läkare anlitas.
Kolik kallar man en stark
förnimmelse af smärta i buken, hvilken kan
ha sin grund i hvarjehanda orsaker.
Mycket vanligt är att kolik framkallas
af giftiga eller otjänliga ämnen, som
inkommit i tarmkanalen. I andra fall
kan den vara af nervös art, t. ex. hos
personer, som lida af hysteri eller
hy-pokondri, ja, den kan till och med
uppstå som en följd af en häftig
sinnesrörelse. Den kan äfven inställa sig som
en följd af förkylning, s. k. reumatisk
kolik, eller i förening med sjukdomar i
närliggande organ, såsom gallblåsan och
gallgångarna (gallstenskolik), i njurarna
(njurstenskolik), lifmodern, testiklarna
o. s. v. Äfven tarmkatarr brukar ofta
vara beledsagad af koliksmärtor. Dessa
kunna vara ganska intensiva och i
svårare fall leda till kramp och vanmakt
Oftast kännes smärtan koncentrerad i
nafveltrakten. Tryck på buken brukar
bereda lindring. Behandlingen får
naturligtvis rätta sig efter orsaken. För
öfrigt äro stillhet och värme —
våtvarma omslag eller maggördel — alltid
välgörande. Då koliken egentligen består
i en häftig, krampartad
sammandragning af tarmarna, bör man icke utan
läkares ordination taga afförande medel,
enär sådana, som bekant, öka tarmarnas
rörelser och således kunna förvärra det
onda, i stället för att lindra det.
Angående kolik hos djur se
Husdjurens sjukdomar.
Kolning. Grundvillkoret vid kolning
är att hindra luftens tillträde till de
brinnande kolen. Detta sker genom att
upprätta s. k. milor, hvilka öfvertäckas
med jord och dylikt af beskaffenhet att
under kolningsprocessen lämpa sig efter
milans sättning och sålunda utan vidare
arbete uppfylla ändamålet: luftens
utestängande.
Vid kolning är valet af milans plats
en sak af största betydelse. Till
kolbotten bör alltid väljas en af bottensyra
obesvärad, torr och stenfri plats utan
underjordiskt luft- eller vattendrag.
Platsen bör vidare vara jämn, utan
lutning, fast, men ej för hård och skyddad
för stormar. Ofta brukar man göra
bottnarna 5—7 fot högre i midten och sakta
sluttande mot kanterna. Stubbar,
stenar och rötter uppgräfvas och bortföras.
Är man nödsakad att anlägga en
kolbotten å vattensjuk mark, bör bottnen
väl kringdikas och läggas något högre
* o
än den omgifvande marken. A släta
berg kunna bottnar äfven anläggas, men
man bör då hafva riklig tillgång på
sandblandad stybb, som är tillräckligt
fast och bindande, emedan kolningen i
annat fall vill gå för fort och då
lämnar svaga kol. På nya bottnar går
kolningen vanligen sämre än på gamla,
beroende på att genom kolningen en fast
bottenskorpa småningom bildas, som hindrar
bottendrag. Förekommer sådant, bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
