Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1317
Nervfeber.
1318
departementet med beredning och vid
föredragning af frågor om nåd i
brottmål och om lejd samt andra dispenser
eller tillåtelser, hvilka bero på k. m:ts
afgörande i statsrådet.
Revisionssekreterarna åligga jämväl att vidtaga
åtgärder för expeditionen af de fattade
besluten i hvarje mål. De vid
justitiere-visionsexpeditionen anställda
protokollssekreterarna ha förnämligast till
åliggande att föra protokoll i de
justitie-ärenden, som förekomma i statsrådet
eller högsta domstolen.
Nervfeber eller tyfoidfeber, äfven
kallad abdominal- eller tarmtyfus, är en
infektionssjukdom, som ingalunda är
ovanlig och rätt ofta uppträder
epidemiskt än här, än där. Den förorsakas
af en särskild bacill, som företrädesvis
håller till i tarmarna och genom de
sjukas uttömningar lätt kan spridas
vidare, förnämligast genom förorening af
vatten, som användes till dryck, till
rengöring af mjölkkärl o. s. v. Där
sjukdomen uppträder epidemiskt kan man i
regeln leda dess ursprung tillbaka till
någon gemensam smittokälla, som
genom vatten eller mjölk öfverfört
sjukdomen till omgifningen. Sjnkdomen
kan emellertid äfven öfverföras direkt
genom beröring med en nervfeberpatient
eller en person, som utan att själf vara
sjuk bär med sig tyfoidbaciller, men
under alla förhållanden uppstår
sjukdomen alltid på det sättet, att bacillerna
i fråga inkomma i tarmkanalen — de
öfverföras, med andra ord, icke, såsom
exempelvis lungsotsbakterierna, med
luften. Tyfoidbacillen behöfver för öfrigt
fuktighet och kan därför icke såsom
lungsotsbakterien bibehålla sig
utveck-lingskraftig äfven i torrt tillstånd.
Nervfebern angriper med förkärlek
unga kraftiga personer mellan 15—30
år, dock äro äfven personer öfver och
under denna ålder mottagliga för smitta.
Barn under ett års ålder angripas dock
endast undantagsvis. Man har äfven
konstaterat att kvinnor synas vara
skyddade från sjukdomen under
hafvandeskap och barnsäng. Egendomligt nog
tyckas äfven personer med lungsot eller
hjärtfel vara i viss mån skyddade. Den,
som en gång haft sjukdomen, blir
sedermera mindre mottaglig för densamma,
hvarför det hör till undantagen att en
person får denna sjukdom mer än en
gång.
Sjukdomen förebådas ibland af
matthet, bristande aptit, olust till arbete,
hufvudvärk o. s. v., men kommer
understundom äfven utan några sådana
förebud. Den inledes ofta med
frossbrytningar, men kan äfven ibland börja
mera omärkligt. Efter hand ökas
febern, mattigheten tilltager, aptiten är
borta och den sjuke angripes af
hufvudvärk. Tungan är belagd, och oftast
råder i sjukdomens början förstoppning,
som dock snart aflöses af diarré med
täta, tunna, ljusgula öppningar. Efter
några dagars förlopp är sjukdomen fullt
utvecklad med hög feber; den sjuke
blir dåsig, oredig och omtöcknad samt
yrar ofta, i synnerhet under natten.
Under sjukdomens andra vecka uppträder
ett utslag af små rosafärgade, svagt
upphöjda fläckar, mestadels å bröst och
buk. Detta utslag, som kan vara mer
eller mindre framträdande, försvinner
dock åter efter några dagar. Då
sjukdomen nått sin höjdpunkt, ligger
aptiten fullständigt nere, tungan är tjockt
belagd, läpparna oftast torra och spruckna
samt belagda med en intorkad skorpa.
I svårare fall fortfara dessa symtom
under hela tredje sjukdomsveckan, som
är sjukdomens kritiska period. I
lindrigare fall går febern nu ned, den sjuke
blir lugnare och redigare, sömnen blir
bättre och tillfrisknande inträder så
småningom, I andra fall kunna däre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
