Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1347
Nääs slöjdlärareseminarium—Nödvärn
1348
helst. Någon gång kan den blifva
kronisk och är då både plågsam och
besvärlig.
Behandlingen bör i främsta rummet
riktas på att undvika allt, som kan
föranleda sjukdomen. Klådan bekämpas
bäst genom baddningar med kallt vatten,
ju kallare dess bättre. Dess verkan kan
ofta förhöjas genom tillsats af litet
ättika eller citronsaft. Äfven baddningar
med utspädda spritlösningar kunna vara
välgörande. Visa sig dessa medel
overksamma, kan man försöka enkla
ströpul-ver, såsom talk eller rispuder, 5
procen-tig naftalsalfva eller 5—15-procentig
bromocollsalfva eller ock betäckning af
huden med torr vadd.
Nääs slöjdlärareseminarium (se
Slöjdundervisning.)
Nöddop kallas ett dop, som förrättas
af lekman på den grund att barnets
tillstånd ingifver farhågor för att det ej
skall kunna lefva till dess prästman
hinner tillkallas för att förrätta akten.
I kyrkolagen föreskrifves, att sådant dop
skall förrättas af »gudfruktigt och till
laga ålder kommet folk af mankön och,
där ingen däraf är för handen, någon af
kvinnokönet». En förutsättning är att
dopet »sker rätteligen med vatten i
Guds, Faderns, Sonens och den Helige
Andes namn, befallande de, som
närvarande äro, barnet i Guds vårdnad med
Herrens bön och välsignelse». När ett
sådant i nödfall döpt barn kommer till
krafter, skall det enligt lagen föras till
kyrkan, hvarmed förstås att därtill
behörig prästman skall bekräfta dopet på
i handboken föreskrifvet sätt. Finner
prästen att nöddopet ej förrättats af till
laga ålder kommen person eller på sätt
lagen föreskrifver, skall barnet anses
odöpt och af prästen döpas.
Nödvärn. Med nödvärn menas
försvar mot ett rättstridigt angrepp genom
en åtgärd, som eljest är straffbar.
Enligt svensk lag föreligger rätt till
nödvärn endast till försvar mot angrepp å
person, till försvar för hus, rum, gård
och fartyg mot obehörigt inträngande
samt till försvar för egendom. En
person, som blir öfverfallen af en annan
under sådana omständigheter, att
trängande fara föreligger, eller hotas af
öfverhängande fara för dylikt våld, äger
rätt att vidtaga de åtgärder, som äro
erforderliga för våldets afvärjande. Kan
ban exempelvis ej afvärja våldet med
mindre än att han dödar sin
motståndare, är ban därtill lagligen berättigad.
Samma rätt äger den, hos hvilken
nattetid inbrott eller hemfridsbrott föröfvas
eller den, som vill värja eller på bar
gärning återtaga honom frånstulen
egendom och den andra sätter sig till
motvärn.
För att nödvärnsrätten skall kunna
åberopas fordras, att den, som tagit
denna rätt i anspråk, ej användt större
våld än nöden kräfde. Befinnes detta
vara fallet, kan dock domstolen efter
omständigheterna nedsätta straffet, och
visar sig att sådana omständigheter
förelegat, att den, som begagnat större våld
än nöden kräfde, svårligen kunnat
besinna sig, skall han ej till straff dömas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
