Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Ost— Ostron.
1404
des fet ost ofta af skummad mjölk med
tillsats af konstgjordt fett (margarin).
Halffet ost erhålles genom blandning af
lika delar skummad ocb oskummad mjölk.
Ali slags ost bör lagras någon tid för
att mogna. Mognaden består däri, att
det mjölksocker, som medföljt ostämnet
vid ystningen, småningom förvandlas
till mjölksyra och denna sedermera i
smörsyra och flyktiga fettsyror, som
förläna osten dess egendomliga skarpa
lukt och smak. Gammal, d. v. s.
öf-vermogen, ost blir ofta säte för
mögelsvampar, små infusorier och andra
organismer, hvilka dock i allmänhet tyckas
vara oskadliga, åtminstone för friska
magar.
De i handeln förekommande
ostsorterna kunna indelas i fyra
hufvudgrupper : gräddost, fet ost, halffet ost och
mager ost. Gräddosten beredes
antingen helt och hållet af grädde eller af
grädde med mjölk och innehåller
betydligt mera fett än vanlig fet ost. De
mest bekanta sorterna i denna grupp
äro bl. a. neuchatel- och gervaisost,
stil-tonost, Burträsk och Stockkumla samt
den franska brie-osten och
camembert-osten. Till den feta osten, som beredes
af oskummad mjölk, ibland med en liten
gräddtillsats, räknas edamerost,
schwei-zerost, limburgerost, cheddarost,
chester-ost, gloucesterost, gorgonzola-ost samt
roquefortost, den senare beredd af
får- och getmjölk. Till den halffeta
osten hör gruyeres-ost samt en mängd
svenska ostsorter. De mera kända
sorterna af mager ost äro
simmenthaler-ost, svensk kumminost och italiensk
parmesanost.
En särskild ostsort är mesost, hvilken
beredes af vassla. Dess söta smak
beror på den rika halt af mjölksocker,
som finnes i vasslan. Få grund af sin
rikedom på mjölksyra och pepton kan |
den betecknas såsom ett lättsmält och
matsmältningen befordrande födoämne.
God ost bör vara ren utvändigt och
invändigt, mogen, men fri från skämd
lukt.
Löpe beredes af maginnehållet hos en
slaktad späd kalf på följande sätt. Ett
par timmar innan kalfven skall slaktas
gifves honom en god portion söt mjölk.
När kalfven är uppskuren, tages osten,
d. v. s. den ystade mjölken, ut ur
magen och rengöres väl genom sköljning i
flera vatten, hvarefter den insys i den
likaledes väl in- och utvändigt
rengjorda inre delen af löpmagen, som därpå
sys igen med en tråd. Det hela lägges
i en skål och beströs med salt. Sedan
löpet fått ligga i tre dagar, upphänges
det till torkning. Vid användning
afskäres en lagom stor bit, som lägges i
vatten en dag fore användandet.
Till ostlöpeextrakt gör man en
lösning af 12 delar borsyra, 100 delar
koksalt och 400 delar vatten. Tre delar af
denna lösning blandas väl med en del
slemhinnor af skrapade löpmagar af
spädkalfvar. När blandningen fått stå
i tre dagar, silas vätskan och klaras
samt kan förvaras i åratal på väl
korkad flaska. Tio droppar ostlöpeextrakt
beräknas kunna räcka till 3 liter
oskummad mjölk med en temperatur af 28—
30 grader.
Ostron. Dessa till blötdjurens
familj hörande musseldjur äro, som
bekant, af många högt skattade såsom en
synnerlig läckerhet. De ostron, som
mest föras i marknaden hos oss, äro
svenska bergostron, hvilka anses mycket
smakliga, danska ostron, hufvudsakligen
fångade i Limfjorden i Jylland, samt
holländska ostron. Någon gång
förekomma äfven engelska ostron (»natives»),
mera sällan franska eller de betydligt
större amerikanska.
Ostron, som öppnat sig själfva, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
