Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Skabb—Skadeinsekter.
1601
skakas på utbredda dukar. Ömtålig
för regn oeh frost, som tallflyet är,
behöfver man understundom icke vidtaga
särskilda åtgärder för dess utrotande.
Tallmätaren. Fjärilen har platt
liggande, utbredda vingar, af hvilka de
främre äro brunaktiga med två ljusa
fläckar eller band. Hannen är försedd
med kamlika, honan med trådformiga
pannspröt. Den gulgröna, tiofotade
larven har gulgröna linjer längs ryggen.
Hans egendomliga gång, beroende på
att han saknar bukfötter och när han
går håller sig fast med de sex främre
fötterna och sedan skjuter upp ryggen
i en båge, medan de bakre fötterna
framflyttas till dessa, hvarigenom han
synes vara sysselsatt med att uppmäta
längden af den väg, han tillryggalägger,
har gifvit honom hans namn. Fjärilen
är allmän i tallskogsbestånd. Honan
lägger sina ägg radvis på barren och
vanligen högt upp i träden. Larverna
utväxa långsamt och ses vanligen först
i juli. Först tämligen sent på hösten
äro de fullvuxna, hvarefter de lämna
träden för att förpuppa sig i mossa och
såsom sådana öfvervintra. Där de
förekomma i större antal, göra de stor skada
i synnerhet på yngre, mera sällan på
äldre träd. De för tallflyet angifna
utrotningssätten äro äfven användbara för
tallmätaren.
Tallspinnaren är en tämligen stor
nattfjäril med ett roströdt eller
rost-grått tvärband och en hvit
halfmånfor-mig fläck på framvingarna och tillhör
uteslutande tallskogen, där den håriga
och spräckliga sextonfotade, med två
stora mörkblåa fläckar försedda larven
förtär barren. Puppan är brun och
in-spunnen i en ljusgrå hylsa. Den synes
föredraga medelålders träd, men om
sådana tryta, angriper den äfven plantor,
ungskog och äldre träd. I första hand
väljas bestånd å mager sandjord med
torrt läge, och bör man därför, i
synnerhet under torra somrar, hafva sin
uppmärksamhet fäst på dem.
Insekternas första uppträdande märkes vid
denna tid lättast genom larvernas från
träden nedfallna spillning på gångstigar
och andra från gräs och mossa befriade
ställen. Ofta halfvuxna, men stundom
helt små, gå de i vinterkvarter under
mossa och trädaffall vid foten af
stammarna, där man lätt upptäcker dem
genom att borttaga mossan. Redan i april,
men oftast i maj vakna de ur sin
vin-terdvala och stiga upp i träden, där de
å nyo börja sitt förstörelseverk. Befarar
man svårare härjningar af dessa
insekter, hvilka kunna blifva högst
fördärf-liga och ödelägga stora skogssträckor,
böra anstalter genast vidtagas för
larvernas insamlande från deras
vinterkvarter och oskadliggörande, och må
därmed fortsättas, till dess att man för
snö måste afbryta insamlandet.
Barkborren eller grafstickaren, en
något öfver 6 mm lång, svart- eller
rödbrun, cylindrisk liten skalbagge,
anträffas företrädesvis under den ännu icke
torra barken på fällda eller kullblåsta
eller på annat sätt skadade granar, där
han förtär safven, och som jämväl tjänar
till uppehållsort för hans larver. Men
äfven på högre belägna, torra platser
och mot söder vettande gränser af
skogen och därinom befintliga luckor äro
utsatta för denna skalbagge. Innan han
angriper friska träd, har ban sitt
tillhåll i och förökar sig i vindfällen eller
af någon anledning sjuka träd. Medel
till förekommande af hans förökande
äro att i början af juni månad, medan
insekten ännu är kvarsittande i sina
stamhål, afskala och uppbränna barken
på sådana träd. Hans närvaro
bemär-kes lätt på hans märken efter
hagel-skott liknande ingångshål i barken, på
det i barkspringorna befintliga mask-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
