Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1695
Svamp.
1696
guldgul, och äfven ringens.
Förekommer endast i närheten af lärkträd.
Mycket god.
Grynsoppen liknar smörsoppen
mycket, men den slemmiga hatten är något
ljusare, hvarjämte den saknar ring. Den
gulaktiga foten är upptill smågrynig,
liksom de gula rören i hörjan.
Förekommer allmänt på gräsbevuxna ställen
i barrskog.
Ett par andra rörsoppar, örsoppen,
som vanligen växer i grupper, liknande
tufvor, den stora, med fjäll eller
filt-tofsar å hatten försedda sandsoppen
samt den mycket allmänt förekommande
sträfsoppen, äfven kallad kosvamp,
kunna ock användas till föda, men anses
ej så goda som de föregående.
En svampgrupp, som äfven är försedd
med rör liksom rörsopparna, men
kortare och mera intimt förenade med
hatten, är tickorna. Den mest värderade
af dessa är
Fårtickan, som har hvit hatt med
eller utan brungul eller grågul
anstrykning. Foten och rören äro hvita, men
få efter beröring eller hos äldre exemplar
svafvelgula fläckar. Växer i bergig
barrskog. Bör ej förväxlas med den i tufvor
växande brödtickan, hvilken visserligen
icke är alldeles oätbar, men vanligen
besk till smaken.
Oxtungsvampen är äfven försedd med
rör, men dessa äro icke som hos
rörsoppar och tickor hopväxta med
hvarandra, utan sins emellan fria. Den
växer på lefvande ekstammar i form af
en köttig, rödbrun klump, som ej är olik
en framskjutande bred tunga. Den
vårtiga och fuktiga öfversidan är rödbrun,
undersidan blekhvit eller blekgul.
Köttet påminner till färg och utseende om
verkligt kött. En stor och mycket god
matsvamp.
Taggsvamparna ha sitt namn däraf
att fröstoftet alstras på sylliknande tag-
105 — Fröléens Rådgifvare.
gar å hattens undersida. Följande två
arter må nämnas:
Fjällig taggsvamp. Hatten är gråbrun
med mörka, grofva fjäll, bildande ringar
eller bälten, foten och taggarna
gråaktiga. Förekommer allmänt i barrskog.
Är god skördad späd.
Bleka taggsvampen liknar till
utseendet något en kantarell, men är mindre
och mera blekröd eller rödgul med
likfärgade taggar. Hela svampen skör.
En något starkare färgad afart kallas
rödgula laggsvampen och förekommer
liksom den förra allmänt i skogarna.
Båda äro utmärkta matsvampar.
Blomkålssvampen har fått sitt namn
af sin likhet med ett blomkålshufvud.
Den är hvitaktig eller blek och de
bladlika grenarna mycket intrasslade och
krusiga. Förekommer i barrskog.
Fingersvamparna äro busklikt greniga.
De värdefullaste af dem äro:
Druffingersvampen, rikt grenig, hvit
eller gulhvit med röda grenspetsar.
Grå fingersvampen är grå eller
gråaktig med inblandning af hvitt,
busklikt grenig. Liknar mycket
kamfinger-svampen, som har nästan kamlikt
inskurna, hvasstandade grenspetsar. Båda
arterna växa i skogar på fuktiga ställen
och äro goda matsvampar.
Korallfingersvampen är hvit, enfärgad,
busklikt grenig med tydlig hufvudstam.
Växer som föregående.
Röksvamparna torde allmänt
igenkännas på sin äggrunda form och därpå att
äldre exemplar innehålla en brun massa,
hvarur det bruna fröstoftet uppstiger
som en rök, då man klämmer på
svampen. Unga exemplar ha hvitt, ganska
fast kött och kunna vara mycket goda.
De bästa äro:
Stora röksvampen, som liknar ett stort
päron med aftrubbad spets. Färgen är
smutshvit eller grå. På öfre delen är
svampen i början försedd med en mjölig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
