Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1687
Stöld—Svamp.
1701
mera gulgrå foten har ett finmaskigt,
skarpt tecknadt ådernät. Köttet hvitnar
först vid brytning, men blånar
sedermera. Mycket skarp smak.
Gallsoppen kan som yngre förväxlas
med stensoppen, men har smutsigt
grågulaktig hatt och fot och gröfre ådernät
å foten. De i början hvita rören bli
snart rödaktiga. Smaken är besk.
Falsktryffel. Denna svamp blir stor
som ett plommon af oregelbunden form,
i början något rödaktig, sedan
smutsbrun. Inuti grågrön eller smutsaktigt
brungrön. Växer i jordbrynet på eller
bredvid skogsvägar.
Å planschen öfver giftiga svampar
har äfven upptagits ett par riskor. Som
förut nämnts äro de skarpsmakande
riskorna ätliga efter förvällning.
Svampar böra insamlas i torrt väder,
synnerligen om de äro ämnade att
förvaras, emedan de i fuktigt tillstånd
ruttna lättare och dessutom äro mera
vattenhaltiga och mindre närande. Bäst
äro de, innan hatten blifvit fullt
utvecklad. Af insekter angripna exemplar
eller sådana, som börjat öfvergå till
förruttnelse, äro odugliga. Man bör aldrig
upprycka några ätliga svampar med
rötterna, emedan återväxten då skadas,
utan afskära foten strax ofvanför eller
invid marken.
Om man hemtager giftiga svampar
tillsammans med ätliga för att närmare
examinera dem, hvilket ju är nyttigt
för nybörjaren, bör man ej glömma att
omedelbart sortera dem, så att ej några
misstag inträffa. I regel bör man ej
plocka annan svamp än sådan, om hvars
ätlighet man är fullt viss, och i
tvif-aktiga fall hellre kasta bort den.
De flesta svampar, framför allt fasta
och hårda sådana, kunna förvaras
antingen insaltade, inlagda eller torkade.
Vid insaltning af svamp kan man gå
till väga på något af följande sätt. De
rensade svamparna (större exemplar
itu-skurna) läggas under 18 timmar i blöt
i rikligt med vatten, som därpå afslås,
hvarefter de med foten nedåt inläggas
i lager i krukor, fjärdingar eller tunnor,
med salt och fänkål mellan hvarje lager.
Öfverst lägges en täckande linnelapp
och ett löst lock med duktig tyngd.
Förvaras på kallt ställe. Denna metod
begagnas i Kyssland. Ett annat sätt
är, att inlägga svamparna i vanlig
uppkokt saltlake. De förvällas då en stund,
sköljas därefter i ett par ljumma vatten
och läggas sedan några timmar i ättika
och vatten. Sedan de kallnat, och
ättiks-vattnet fått afrinna, nedläggas de i
saltlaken.
Den bästa inläggningsmetoden för att
hos konserverade svampar bevara den
fina smaken är inläggning i olja eller
fett, men som denna metod är tämligen
dyrbar, begagnas den endast för läckrare
sorter, såsom champinjoner, murklor och
riskor. Sedan de rensats och sköljts i
citronvatten, förvällas svamparna och
inläggas därpå i god matolja eller fett
på flaskor eller burkar, som täckas med
blåsa eller oljadt papper, hvarpå kärlen
förvaras i källare. Har man en god
iskällare, behöfva svamparna ej ens förvällas.
En annan inläggningsmetod är den i
ättika. Rensade svampar förvällas i
vatten med litet salt, tills skum börjar
afsätta sig; därpå frånsilas vattnet och
svamparna få kallna, hvarefter de
nedläggas i en kruka tillika med ett par
hvitlöksklyftor, 2 à 3 lagerbärsblad,
några bela pepparkorn och en
obetydlighet salt. Kokt ättika slås på och ett
litet lock med tyngder pålägges. Efter
några dagar, då ättikan börjat grumlas,
afhälles den varsamt, uppkokas hastigt
och slås ånyo öfver svampen. Öfverst
hälles en smula olja, och kärlet
öfver-bindes med blåsa eller oljadt papper.
Sålunda konserverade svampar användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
