Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1723
Svett—Svimning.
1724
Karl XIV Johan: Folkets kärlek min
belöning.
Oskar I: Kätt och sanning.
Karl XV: Land skall med lag byggas.
Oskar II: Brödrafolkens väl; efter
1905 förändradt till: Sveriges väl.
Gustaf V: Med folket för fosterlandet.
Svett kallar man det vatten, som
kroppen afsöndrar genom ytterst små
öppningar i huden, de s. k. porerna.
Denna afsöndring försiggår oafbrutet,
men stegras vid starka
kroppsansträngningar, i värme och af andra tillfälliga
anledningar samt spelar en stor roll för
hälsotillståndet. I sjukdomar brukar
svettning i allmänhet vara välgörande;
dock är den vid lungtuberkulos ett
dåligt tecken och mycket mattande.
Hos somliga personer antager
svett-afsöndringen en elak lukt, ofta beroende
på bristande renlighet, men stundom
äfven på en alldeles särskild
beskaffenhet hos svetten själf. Man bör söka
genom flitiga tvättningar eller
afritningar o. d. härda huden och hålla den
väl ren och söka att med någon
lämplig parfym maskera lukten, så att den
ej blir allt för besvärlig för andra.
(Om armsvett och fotsvett se resp.
ord; om handsvett se Händernas vård.)
Svettdrifvande medel. För att
befordra svettafsöndringen, hvilket i vissa
sjukdomar, synnerligen s. k.
förkylningssjukdomar, kan vara af stor nytta,
begagnar man svettdrifvande medel. Bland
dessa är fläderte ett gammalt godt och
bepröfvadt medel. Teet framställes på
det sätt att en eller två teskedar
torkade fläderblommor tagas till en tekopp
kokande vatten, som hälles öfver
fläderblommorna och får stå och draga en
kort stund. Man kokar aldrig teet,
ej heller bör det få stå och draga för
länge.
Lindblomte, tillagadt på samma sätt,
har samma verkningar.
Kamfer är äfven svettdrifvande och
brukas i form af kamferpulver
tillsamman med fläderte eller lindblomte.
Det under namnet aspirin bekanta
febermedlet har ock svettdrifvande
egenskaper.
Svimning. En svimning eller ett
vanmaktsanfall består i en plötslig
förlust af medvetandet samtidigt som
ansiktet ocb kroppsytan bli bleka och
pulsen svag. Oftast föregås svimningen af
en känsla af matthet, ångest, svartnande
för ögonen, susningar eller ringningar
för öronen, hvarjämte en påfallande
blekhet inträder. Plötsligt slappas
musklerna och den af anfallet träffade
personen störtar omkull eller signar ned.
Svimningar träffa mest klena och
sjukliga personer, bleksiktiga, nervösa,
öfveransträngda, hjärtsjuka o. s. v. På
grund af tillfälliga orsaker, såsom smärta,
förskräckelse, stark öfveransträngning,
långvarigt stående, plötsligt
uppresande eller störd andning genom dålig
luft eller trånga klädesplagg, kunna
äfven friska personer drabbas af
svim-ningsanfall.
En afsvimmad person bör ej resas
upp utan läggas i vågrät ställning, om
möjligt å svalt ställe och i frisk luft.
Åtsittande klädesplagg aflägsnas eller
lossas. Ansikte och bröst baddas eller
besprutas med kallt vatten eller också
hållas starkt luktande ämnen, t. ex.
ammoniak, ättika, eau de cologne,
luktsalt e. d. under näsan, hvarvid man dock
beträffande flytande ämnen bör fukta
en näsduk eller lapp och ej hålla själfva
flaskan under näsan, enär den sjuke lätt
kan få vätskan in i luftvägarna och
riskera kväfning. Eetmedel å huden,
såsom borstning af fotsulor och andra
ställen eller senapsplåster i hjärttrakten,
äro äfven fördelaktiga ibland.
När den vanmäktige återkommit till
medvetande, låter man honom ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
