Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1911
Äktenskap slö/te—Äktenskapsskillnad.
1912
utfärda lysning, eller, om lysningsattest
redan utfärdats, hos den, som anmodats
att förrätta vigseln.
Denna anmälan kan ske muntligen
eller skriftligen. I förra fallet hör
anmälaren vara åtföljd af två personer,
hvilka, om så påfordras, må kunna
intyga, att jäfvet verkligen framställts. Jäf
kan anmälas ända till dess vigsel skett,
men bör göras före tredje lysningsdagen,
enär intet hindrar att vigsel sker
omedelbart efter slutet af den gudstjänst,
vid hvilken tredje lysningen af kunnats.
Jäfsanmälaren skall ställa borgen för
den kostnad och skada, som genom
jäf-vets framställande kunna förorsakas de
tilltänkta makarna, hvarefter han skall
till »nästa rättegångstimma» uttaga
stämning å den eller dem, mot hvilka jäfvet
framställts, med yrkande om förbud mot
det tilltänkta äktenskapets fullbordande.
Äktenskapslöfte (se Äktenskap.)
Äktenskapsskillnad kan meddelas
antingen af domstol eller af k. m:t.
De fall, då domstol kan döma till
skillnad i äktenskap, äro följande:
1. Då endera maken begått horsbrott.
För att olofligt könsumgänge skall kunna
åberopas som skilsmässoorsak, måste det
ha skett frivilligt. En man kan t. ex.
ej yrka skilsmässa från hustrun på grund
af ett mot henne begånget
våldtäktsbrott. Ej heller föreligger
skilsmässoorsak, när den felande varit i god tro,
d. v. s. trott sitt äktenskap vara
upplöst, och kan tillfredsställande styrka
detta.
När make söker skilsmässa på grund
af horsbrott, är ej nödvändigt att
brottet förut åtalats eller beifras i
sammanhang med skillnadsmålet. Horsbrottet
kan åberopas som skillnadsorsak äfven
om straffet därför förfallit på grund af
att åtal ej blifvit väckt inom lagbestämd
tid.
Skilsmässa på grund af horsbrott kan
i allmänhet endast ådömas på yrkande
af den oskyldiga maken. Denna
förlorar dock sin rätt till skillnadstalan i det
fall, att han uppsåtligt främjat det
begångna horsbrottet eller samtyckt
därtill, ingått förlikning med den skyldige,
t. ex. genom fortsatt »sängelag»,
underlåtit att inom sex månader efter vunnen
kännedom om horsbrottet uttaga
stämning om skilsmässa på grund af
detsamma eller försummat att vederbörligen
fullfölja dylik stämning samt därest han
själf begått horsbrott, för hvilket ej den
andra makens förlåtelse erhållits.
2. När den ena maken egenvilligt
öfvergifvet’ den andra. Detta är en
mycket ofta förekommande skilsmässoorsak,
som i de flesta fall aftalas makarna
emellan för att undgå den mera tidsödande
skilsmässoproceduren med skillnad till
säng och säte. Det tillgår i regel så,
att en af makarna afreser till utrikes
ort, hvarefter den hemmavarande maken
instämmer den bortresta till domstol med
yrkande om skilsmässa, hvarvid vanligen
anföres som grund att den instämda
maken öfvergifvit den andra i fiendskap och
i afsikt att ej återvända för att fortsätta
äktenskapet. Stämningen delgifves den
afvikna maken på hans utländska
vistelseort. Tillkännagifver han därvid sin
afsikt att ej vidare återkomma för att
fortsätta äktenskapet, brukar domstolen
på grund af detta erkännande utan vidare
bevilja den sökta skilsmässan, så framt
ej den bortresta maken dessförinnan
återvänder till känd ort inom riket eller
återkommer hem och fortsätter den
äktenskapliga sammanlefnaden, i hvilka
fall stämningspåståendet ogillas.
Lämnar ej den bortresta maken formligt
erkännande, åligger det den andra att med
förebringande af andra bevis styrka, att
fiendskap rådt mellan makarna, om
stämningsyrkandet skall bifallas.
Om åter den afvikna maken begifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
