Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1932
Ögon sjukdom ar.
1930
kan med lämplig behandling ej sällan
fullständigt botas. Den förekommer
särskildt hos ungdom i den tidigare åldern
och oftare hos flickor än gossar samt
uppträder ofta plötsligt i form af en
egendomlig fin och utbredd grumling i
hornhinnan, som i hög grad nedsätter
synförmågan. I de flesta fall angripas
båda ögonen, först det ena, sedan det
andra, Sjukdomen kan vara ganska
långvarig. Den anses i allmänhet bero på
medfödd syfilis, hvarför behandlingen
bör inledas med en syfiliskur. För
öfrigt består behandlingen i indrypning af
atropin, skyddsförband och längre fram
mörka glasögon samt stärkande
allmän-behandling.
Eu annan inflammation, som angriper
hornhinnan och dess fortsättning
senhinnan, orsakas af reumatism eller gikt
och behandlas hufvudsakligen med
salicylsyra.
Eksem å hornhinnan är en rätt
vanlig sjukdom, som förekommer mest hos
skrofulösa barn och yngre individer.
Under starkt tårflöde och stor
ljusskygghet bildas på hornhinnan små gråaktiga
upphöjningar, som snart bli såriga. Dessa
läkas efter någon tid, men i de flesta
fall uppstå nya sår och sjukdomen kan
på detta sätt hålla på i månader. Vid
läkningen kunna mer eller mindre
ogenomskinliga hvita, grumliga fläckar
kvarstå, som i hög grad hindra eller till och
med förstöra synen.
Behandlingen bör i främsta rummet
riktas på att stärka patientens fysik,
såsom vid skrofler i allmänhet.
Lefvertran är härvidlag ett utmärkt medel.
Ljuset bör mildras genom förhängen,
ögonskärmar eller mörka glasögon.
Läkare bör naturligtvis anlitas för den
lokala behandlingen. Om de
kvarstående fläckarna ej äro för starka, kunna
de efter ett par år försvinna af sig
själfva. Detta kan äfven påskyndas af
vissa retmedel, såsom kalomel och gul
salfva.
Sår på hornhinnan kunna uppstå af
flera anledningar och visa sig ofta i
början endast som en grågul fläck. Om
de ej tidigt tagas under
läkarebehandling, kunna de blifva farliga för synen
genom att de vid läkningen kvarlämna
ogenomskinliga ärr och ännu mer, då
de genombryta hornhinnan, i hvilket fall
de kunna förorsaka att hela ögat blir
förstördt.
Ytterst omgifves ögat af en fin och
genomskinlig hinna, bindehinnan, som
äfven kan angripas af sjukdomar. Katarr
i denna hinna med rodnad och svullnad
kan förekomma vid snufva eller
uppkomma genom inverkan af rök, damm
o. d. Den är förenad med tårflöde,
slem-afsöndring, stickningar och sveda, och
på morgonen äro ögonlocken
hopklib-bade. I lindrigare fall är det
tillräckligt att badda ögonen med ljumt, kokt
vatten. I svårare fall penslar läkaren
med lapislösning eller föreskrifver
ögondroppar.
Skrofulos bindhinneinfiammation är
ganska vanlig hos barn eller yngre
personer, hvarvid små blåsor uppträda,
efterlämnande såriga upphöjningar. Faran
är att inflammationen griper öfver på
hornhinnan och efterlämnar hvita
fläckar, som störa synen. Ofta förekommer
ögonlockskramp samtidigt. Behandlin
gen är i hufvudsak densamma som vid
hornhinn einflammation.
Blenorré kallas en inflammation, för
hvilken i synnerhet nyfödda äro utsatta,
i det de vid födelseakten smittas af i
moderns födslodelar befintliga
varbil-dande bakterier, bland hvilka
dröppel-bakterierna äro särskildt farliga. Dylik
smitta kan på några dagar medföra
fullständig blindhet. Större delen af s. k.
blindfödda ha på detta sätt förlorat
synen. Numera finnes det dock ett enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
