Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - glödga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glödga—gnäll
1. ångra sig, göra (ngn) skamsen, löna ont
med gott
glödga upphetta ni, uppvärma ni
glömma 1 förgäta, förglömma, glömma bort,
inte komma ihåg, inte kunna erinra sig 1.
minnas 1. påminna sig, ’tappa bort’, ligga
av sig, (prov.) skriva upp i glömmeboken
2 inte (längre) bry sig om, vara 1. visa
sig likgiltig för 1. mot, visa likgiltighet
för, åsidosätta, försumma, negligera,
vårdslösa, brista i omtanke 3 inte (längre) tänka
på 1. känna, slå bort tankarna på, slå ur
hågen, övervinna 4 sluta ögonen för, bortse ni
från, icke (längre) fästa sig vid, undertrycka,
’begrava’, dra(ga) 1. stryka ett streck över,
överse med, låta bli att tänka på, (ibl.)
förlåta, (inte kunna) ’smälta’; låta försjunka i
glömska(ns natt), (över)lämna åt glömskan,
inte tala om den snö 1. snön som föll i fjol,
inte dra(ga) upp gammalt groll på nytt,
låta vila i sin grav 5 inte ta(ga) tillbörlig
hänsyn till (sin värdighet), inte betänka 1.
tänka på (sin ställning), försumma att ta(ga)
hänsyn till, inte iaktta(ga), förbise 6 (av
misstag) (kvar)lämna, kvarglömma ru, lägga
efter sig, lägga kvar, gå ifrån; uraktlåta (att
nämna), uteglömma, inte nämna, utelämna,
överhoppa ni, förbigå — glömma sig 1
glömma sin ställning 1. värdighet, brista i
värdighet 1. korrekt uppförande 1. aktning 1.
hövlighet, falla ur rollen, låta sina känslor
ta(ga) överhand, överila sig, förgå sig (mot),
gå för långt, uppföra sig olämpligt, fela,
förhasta sig, jfr förivra sig, (vard.) dabba sig 2
[glömma sig kvar] dröja sig (kvar), alltför
länge fördjupa sig (i) 1. försjunka (i) —
glömma sig själv komma bort ifrån 1. lämna
tankarna på sig själv, försaka sig själv, inte
tänka på sig själv 1. sin egen fördel,
försumma sin egen fördel, visa sig osjälvisk —
glömmas av 1. bort falla 1. sjunka i glömska,
falla ur minnet, undfalla (ngn), gå ur hågen,
(ibl.) falla bort, förklinga
glömsk minnesslö; försumlig, tanklös,
tankspridd, (ibl.) pliktförgäten — vara glömsk
(motsats: ha hästminne) ha dåligt minne,
ha (ett) hönsminne
glömska 1 dåligt minne, glömskhet,
minnes-slöhet, minnesförlust 2 tanklöshet,
distraktion; förgätenhet, försummelse, förbiseende,
uraktlåtenhet, åsidosättande 3 otacksamhet
gnabbas (små)gräla, träta smått, munhuggas,
(små)retas, kivas, tvista, (vard.) slänga käft
gnaga l avbita ni, nagga, avskava ni;
knapra; tära (på); plåga, gräma, kvälja; agga,
mala, mola, pyra, (ibl.) gro 2 nöta, skava,
’gnida’; fräta, angripa, förtära 3 gnata 1.
hacka 1. kälta (på), ständigt anmärka på
gnata se kälta, gnaga 3, kritisera
gnatig knarrig, kinkig, tjatig, kältig, svår att
göra till lags, surt 1. småaktigt kritisk,
grinig, ’sur’, (prov.) gnaven, se grälsjuk
gnetig 1 (om handstil 1. skrift) se petig 1,
svårläslig 2 (vard. för) småaktig, pedantisk,
petig
214
gnida 1 gno, gnugga, borsta, skubba,
frottera, massera, knåda; ingnida ni, (in)smörja;
(be)stryka, överfara ni, polera, glätta, putsa,
blanka, feja, fila, (ibl.) inolja ni; avtorka ni,
rentorka m, fintorka; nöta, skava, skrapa,
skrubba, skura, bona; spela 1. fila 1. såga
(på fiol) 2 se snåla, vara överdrivet
sparsam 1. girig 1. småsnål 1. knusslig, vara om
sig, vända på slanten, (ibl.) knussla; se
spara 2
gnidare se snålvarg
gnidig se snål 1
gnissel 1 pinande oljud, skarpt 1. vasst 1.
skärande ljud, öronpina, se oljud 2 se
slitning 3, friktion 2, ’trassel’; se knot, yttringar
av missnöje, ’missljud’, ’tandagnisslan’, jfr
klagan
gnissla 1 gå osmort, knarra, knarka, slamra,
knirka, gny, vissla, ’skrika’, ’knorra’,
’gnälla’, ’kvida’, ’jämra sig’; spela falskt 1.
jämmerligt; skära (i öronen) 2 vålla friktion 1.
slitningar, krångla, komma 1. vara i olag,
’skära sig’, ’skorra’; knota ilsket 1. bittert,
’fräsa’, skära tänder 3 (om djurläte) tjuta,
gnälla, skria 1. grymta gällt, (om gräshoppa)
sirpa
gnista 1 eldgnista, sprakande glöd,
(svets)-loppa; glimt, blixt, blänk, flamma;
(livs)-låga 2 genialitet, geni, snille, gudagåva,
inspiration, hänförelse, ’eld’;
(konstnärsbegåvning, talang, konstnärssjäl, poetisk ådra,
skaldegåva — tändande gnista se impuls
gnistra se blixtra 2, glänsa 1, jfr fräsa 1 —
gnistrande (även) spirituell, utomordentlig;
ursinnig, våldsam
gno 1 se gnida 1 2 arbeta (som en häst).
2 sträva, slita, slita hund, jobba, ’flå’,
plugga; ivrigt förhöra, duva, traggla 1.
tröska med, ’sätta åt’, ’hålla varm’ 3 (vard.
för) kila, 2 springa 1, 2 rusa, sjasa, sjappa;
gno på, fortsätta, se skynda sig 4 småvärka,
molvärka, mola, gnola, ’borra’
gnola 1 småsjunga, nynna, jfr sjunga 1 2
småvärka, se gno 4
1 gnom andeväsen, jordande.
elementaran-de, vätte, rå, dvärg, genie; ’tjänsteande’;
jfr tomte
2 gnom se sentens
gnugga 1 se gnida 1 2 ge (ngn) en duvning,
se 2 plugga 2
gnutta (vard. för) grand, (liten) smula —
inte en gnutta se ingenting
1 gny (subst.) 1 se buller 1, brus 2 (vard. för)
gnäll 2
2 gny (v.) 1 (i vitter st. för) slamra, rassla,
braka; bullra; larma, stoja, sorla, skrika,
väsnas, föra oljud; vina, tjuta, susa, brusa,
dåna, döna; låta illa, gnissla, knirka,
knarka, knarra, klirra 2 gnälla, (små)gråta,
jämra sig, kvida, pipa, stöna, klaga,
knorra, knota, kinka, ’bråka’
gnägga (vard. för) skratta (fult o.
oharmoniskt), ’skrocka’
gnäll l gnissel 2 gnällande, kvidan(de),
klagan, (klago)låt, skri, gny, jämmer, kink o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
