Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - klyka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klyka—klämma efter
klyka tvågrenad gaffel, årklyka, (år)micka;
gaffelformad 1. y-formad gren, klynna;
tvättklyka, (kläd)nypa, (kläd)klämma; (sjö.) klo;
hållare 1. galge (för telefonlur); (si. för) (håll)
mun 1. trut (en)
klyscha 1. klyssja (vard. för) 1 spottkluns,
spottklump, (spott)loska, (vulg.) lorra 2
(tom 1. intetsägande) fras, se kliché 2,
’kraftord’, ’glosa’
klyva dela mitt itu, halvera, tudela,
(sönder)-stycka, skilja isär (på längden), skära av 1.
igenom 1. mitt itu, genombryta ni, spränga
(atomer), splittra, spräcka, fläka (itu),
spalta, spjälka, spillra; (om ved) splinta, spänta,
spinka, spinta, spinga; (ibl.) slita upp, riva
sönder längsefter; bana sig väg genom 1.
’plöja’ (vågorna) — klyva sig flisa sig, skiva sig,
skivra sig, flagna, spricka — klyva näbb
(motsats: tiga) se munhuggas
klå (vard. för) 1 se klia 2 2 se prygla, banka 1.
dunka på’, (illa) tilltyga, besegra, (ibl.) kugga
3 [klå på pengar] pressa ut pengar av, se
pungslå
klåda kliande, kittling, (klåd)retning, sveda,
irritation; (ibl.) orolig lust, nervös oro
klåfingrig klåfingrad, (prov., i Sydsv.)
ska-lig(er) — vara klåfingrig vilja fingra 1. peta
på allting, inte kunna låta ngt vara ifred;
[han är klåfingrig] det kliar i fingrarna på
honom (att göra odygd 1. ändra på allt)
klåpa göra ett grovt arbete, se fuska 1
klåpare (motsats: fackman, specialist,
mästare) se fuskare
klä se kläda
1 kläcka ruva ut, ligga ut — kläcka fram
(vard. för) frambringa, komma med,
fundera ut, hitta på, krysta ur sig, producera
— kläcka ur sig (vard. för) komma med
(en dumhet), säga 1. skriva
2 kläcka (imperfekt: klack) (vard.) kläcka
till, spritta till, hoppa till, genomilas av
skräck, ’få en (verklig) stöt’; haja till,
kännas som om hjärtat ville stanna
kläda 1. (vard.) klä 1 bekläda, ekipera, (vard.)
’rigga’ (upp); påkläda ni, kostymera, skruda
2 belägga, (be)täcka, hölja, övertäcka,
överdraga), överkläda, utrusta (med), fodra,
(tekn.) förhyda (med papper); pryda,
(utsmycka, sira, tapetsera, (ibl.) festligt duka
1. anordna; dekorera (lokal), pynta
(julgran), garnera 3 passa (väl), göra sig (på),
stå 1. gå 1. göra sig bra till, pryda, ta(ga) sig
(väl) ut, ’sitta’ (väl); [rött klär henne] hon
klär i rött 4 passa, anstå, hövas — kläda
I. klä sig (motsats: kläda av sig, taga av
sig) ta(ga) 1. klä(da) 1. dra(ga) 1. få 1. kasta
på sig (sina kläder 1. kläderna), sätta på
sig, iföra sig (kläder), (hastigt) fara 1. komma
i kläderna, (vard.) palta på sig, pälsa på
sig, (si.) rigga sig, sela på sig (riggen), svid(r)a
sig; (bibi.) omgjorda sina länder, (högtidl. 1.
skämts.) skruda sig; göra sig i ordning, göra
(sin) toalett, byta (kläder), klä(da) om sig
— kläda 1. klä sig i vara 1. gå klädd i, bära,
(ibl.) (in) svep a sig i; anlägga — kläda 1. klä
sig i säck och aska iföra sig botgörardräkt,
öppet göra bot och bättring — kläda 1. klä
av (ngn 1. ngt) (motsats: bekläda, iföra)
av-ta(ga) ni 1. frånta(ga) ni 1. beröva (ngn)
kläderna, ’flå’, avkläda (ngn 1. ngt) — kläda l. klä
av sig ta(ga) 1. dra(ga) av sig (kläderna),
låta kläderna 1. plaggen falla, (vard.) strippa,
se blotta sig 1 under 2 blotta, avkläda sig 2
—-kläda blodig skjorta för (fäderneslandet) blöda
för, se vidare under blodig — kläda 1. klä i ord
uttrycka (sina tankar) i ord, omsätta, återge,
sätta på papper, författa — kläda 1. klä
skott för kläda blodig skjorta för; (få) lida
hugg för; se vidare under skott — kläda 1. klä
upp ekipera — kläda 1. klä ut pynta (sig),
styra ut (sig), kluta ut (sig), spöka ut (sig),
se maskera 1 — vara klädd vara påklädd;
vara iförd 1. iklädd, vara skrudad i. utstyrd
1. utspökad (i), bära, använda 1, bruka, (si.)
vara riggad 1. svid(r)ad 1. tacklad (i); vara
överklädd 1. beklädd (med)
kläde se skynke
klädedräkt samtliga (klädes)plagg, kläder,
dräkt 1, kostym
kläder klädedräkt, (klädes)persedlar,
(klädes)-plagg, gångkläder, (vard.) paltor, ’rigg’, svid;
jfr dräkt 1; (olje)ställ; klädsel, beklädnad,
eki-pering, utstyrsel, garderob; jfr mundering —
i ngns kläder i ngns ställe — varm i kläderna
se hemmastadd, erfaren
klädesplagg se plagg
klädnypa tvättnypa, tvättklyka, (prov., i
Sydsv.) tvättklämma 1. tvätteklämma
klädsam se anständig 1; prydlig, snygg,
pa-rant, smickrande -— vara klädsam se passa 4
klädsel 1 påklädande, påklädning 2 se kläder,
dräkt 1 3 prydnad, garnering, utstyrsel
4 överdrag, beklädnad, påsatt tyg, (sjö.) pynt
(på tågända); beläggning,
(koppar)förhyd-ning
klädstreck tvättlina, tvättstreck
kläm 1 (vard. för) eftertryck, gry, tryck,
styrka, aplomb, schvung, fart 3, emfas,
(med) energi, ’klang’, (vard.) ’smäll’, ’snärt’,
’klatsch’, ’stuns’ 2 slutkläm,
sammanfattning, konklusion, (huvud)summan av saken,
huvudsak(en), kontenta(n) 3 (vard. för) (ha 1.
få) reda (på) — i kläm i press, i bänd —
komma 1. råka i kläm komma i knipa, se
under 1 knipa, råka fast, se 1 fast 7, komma på
mellanhand — med kläm hurtigt, rappt, med
fart 1. kraft
1 klämma (subst.) 1 klämmare, klämmer,
(kläd)nypa, (tvätt)klyka, gem, clip(s), (med.)
agraff, peang 2 se förlägenhet 2 — sitta i
klämma vara fast, se 1 fast 7, sitta i knipa,
se under 1 knipa
2 klämma (v.) l (hårt) krama, trycka, pressa,
krysta, trycka 1. pressa ihop 1. samman,
gripa 1. fatta hårt om; (hindrande) gripa om;
knipa, nypa, fingra 1. känna 1. (vard.) tassa
(på) 2 sitta till 1. åt, vara för trång, tränga,
strama, skava, ’genera’ 3 få i kläm, göra
illa 4 ingående förhöra, se klämma efter nedan
— klämma efter hårt ansätta, klämma mellan
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
