Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - kvinno- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinno—kyckling
halvvärld] se demimond 2; [lösaktig 1. fallen 1.
fal kvinna] se glädjeflicka; [argsint kvinna] se
argbigga — kvinno- kvinnfolks-; spinn- (sida)
kvinnfolk 1 kvinnor, kvinnspersoner, det
täcka 1. svaga könet, (vard.) kvinns, (åld.)
könet 2 se kvinna
kvinnlig moderlig; veklig, feminin; (språkv.
för) tvåstavigt (rim)
kvinnosaken kvinnofrågan, kvinno(saks)rörel-
sen, feminismen, kvinnoemancipationen
kvinnosakskvinna feminist, blåstrumpa,
suff-ragett
kvinnostyrelse kvinnovälde, (fackspr.)
matri-arkat, gynekokrati; (neds.) kvinnoregemente,
kjortelregemente, kjortelvälde, kjolvälde
kvinnotjusare se donjuan
kvinnotycke fruntimmerstycke,
dragningskraft på kvinnor, framgång hos det täcka
könet, sex appeal, ’det’
kvintessensen det finaste 1. bästa 1.
(grund)-väsentliga av, det egentliga i, ’kärnan’1. det
typiska i, inbegreppet av, essensen av,
’musten’, ’märgen’; summan, kontentan,
(vard.) ’det fina i kråksången’, ’fina Q’
kvintilera leka på strängarna 1. tangenterna,
se 2 spela 1; småsjunga, jfr sjunga 1
kvissla 1 (var)blemma, blåsa, kvesa,
(hudutslag, pustel, (ibl. nära) finne, (vard.) bobba,
plita 2 (liten) kvist, knast
kvist l liten (böjlig 1. smäcker) gren, smågren,
ranka, spö; (ibl.) skott, avläggare 2
kvistknöl, knagg, knast, kvistfläck, kvissla
3 förstukvist, farstukvist, (förstu)bro —
komma på grön kvist få det (ekonomiskt)
bra, se vidare under grön
kvista putsa, beskära, underkvista, gallra,
tukta, (ibl.) hamla, stubba (av) — kvista
1 väg (vard. för) 2 springa 1, skynda sig, (vard.)
’sticka’
kvistig 1 full av kvistar 1. kvistknölar,
kvistrik 2 (vard. för) invecklad, penibel
kvitt fri från, befriad från, löst från — bli
kvitt ngn 1. ngt se bli av med 1 under bliva;
(inte) kunna värja sig för, se värja sig 3 under
2 värja — göra sig kvitt se göra sig av med
under 2 göra, bli av med, undanröja, draga sig
undan 2 — vara kvitt vara likställda, ha
kvittat 1. utjämnat 1. gjort upp sina
mellanha-vanden
kvitta betala 1. avskriva en skuld, göra
avräkning med, avräkna, låta gå i avräkning,
utjämna, ömsesidigt likvidera — kvitta (lika)
vara likgiltigt; [det kvittar (lika)] det gör
detsamma; de kan ta(ga) varann i hand
kvittens se kvitto
kvitter 1 kvittrande, (fågel)pip, (fågel)sång
2 (barn)joller, pjoller, lallande
kvittera 1 underteckna 1. underskriva ni (ett
kvitto); ge 1. lämna kvitto 1. kvittens på;
utkvittera m, erkänna mottagandet av
2 (vard. för) återgälda 3 (idrott, för) utjämna
4 (vard. för) lämna (det jordiska)
kvitto kvittens, avlämningsbevis,
inlämningsbevis, mottagningsbevis, betalningsbevis;
(hand.) recepiss’e; (sjö.) konossement; veri-
fikation, verifikat, kvittering, bekräftelse,
intyg; bong; (färd)biljett, spårvagnskvitto
kvittra 1 (om fåglar) slå sin(a) drill(ar), pipa,
kvillra, sirpa, jfr sjunga 2, jubla 2 (om barn)
jollra
kväda (högtidl. 1. åld. för) 1 dikta 1, sjunga 3,
(börja) uppstämma
kväde (högtidl. 1. åld.) kvad, drapa,
ålderdomlig 1. högtidlig dikt, se 1 dikt 1, säng 2
kväka kvacka; (ibl.) skvattra, skväka, snattra,
bräka, knirka, knarpa, knarka
kvälja 1 äckla, komma (det) att vända sig i
magen, väcka vämjelse 1. avsmak, framkalla
matleda, komma (ngn) att känna sig
illamående; bjuda emot 2 se 2 smärta 2,
tortera, beklämma, bekymra 1, hemsöka; (ibl.)
’fräta’, fördystra, tynga (ned) 3 (jur. för)
obehörigt klandra (dom) — kväljande vämjelig,
stinkande, motbjudande, jolmig 1 — det
kväljer mig jag känner leda 1. blir sjuk 1. vämjes
(vid tanken), det går mig i magen, det står
mig upp till halsen
kväljningar se 1 illamående, 1 avsky — känna
kväljningar se må illa under 1 må
kväll 1 afton, (vard., åld.) (i går) afse;
kvällning, mörkning, skymning; kvällsstund,
aftonstund; (vard.) (på) kvällskvisten 1.
aftonkvisten, (på) kvällskröken 1. aftonkröken
2 aftonmål(tid), se supé
kvälla se flöda, forsa, strömma 1 — kvälla
fram se rinna upp, framspringa ru, springa
upp 1. i dagen, rinna fram, välla fram, flöda
fram, sprudla fram, spruta fram 1. upp,
strömma fram, frambryta ni
kvällas lida mot kväll(en), bli kväll, luta mot
aftonen; (ibl. nära) mörkna, skymma
kvällning dagens slut, afton, kväll, jfr
skymning; [mot kvällningen] då det börjar kvällas
1. skymma 1. lida mot kväll 1. natt
kvällsmat se supé
kvällsvard se supé
kväsa ta(ga) bukt på, ta(ga) gadden av 1. ur,
tukta 1, kuva, förtrampa, ge (ngn) en
duv-ning, (till)stuka,’knäcka’, ’knäppa’(till1 ngn),
’krossa’, ’fjälla’, göra (ngn) ödmjuk 1. spak
1. ’mör’, ’bräcka’ (ngn), jfr förödmjuka, lära
(ngn) mores 1. folkvett 1. att veta hut, sätta
(ngn) på plats, få (ngn) att sänka tonen 1. att
blygas 1. skämmas, låta (ngn) känna att han
lever, låta (ngn) kyssa riset, kuscha; se snoppa
av, ta(ga) loven av, åthuta ru, (vard.) ge på
tafsen; ’vingklippa’, sätta hämsko på; (vard.)
klippa klorna på, binda 1. knyta upp
svansen på, trycka ned (ngn) i skorna, ’tillplatta’ ni,
kvadda, (åld.) lära 1. visa (ngn) var David
köpte ölet; nedslå ni (opposition)
kväva 1 strypa, snöra ihop strupen på,
stran-gulera, jfr döda 1 2 förkväva, släcka (eld),
dämpa, betvinga, undertrycka 2, kuva 3 —
kvävas inte kunna dra(ga) andan 1. andas,
storkna — kvävd se dov 2 — kvävande se
2 kvav, kvalmig 1, dov (hetta)
kyckling (ibl.) broiler; (prov.) pytta, (prov., i
Sydsv.) pulla
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
