Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondgummans välmenta uppmuntran till prosten: »Ät, så I spricker,
kära far! Dä ä Er väl unt.» Man ser, att gränsen kan bli
svår att draga.
Ett slags tvetydigheter äro avgjort avsiktliga utan att
ändå kunna kallas för ordlekar. De forntida orakelsvaren
voro ju ofta avfattade i sådan form, att de allt efter händelsernas
gång kunde tolkas som sanna och riktiga. I de fornisländska
sagorna berättas mången gång, hur en dråpare
kungjort sin gärning i sådana ordalag, att hans åhörare ej
kunnat rätt förstå hans mening, förr än han hunnit sätta sig i
säkerhet. Ett likartat förstucket sanningssägande förekommer
i Fritjofs saga, när hjälten kommer förklädd till kung Ring
och skall besvara frågorna om sin härkomst och tidigare
vistelseort:
»I Ånger är jag uppfödd, min arvgård heter Brist,
hit kom jag ifrån Ulven, hos honom låg jag sist.»
Ånger kan nämligen vara ortnamn och Ulv personnamn.
I den isländska sagan, som ligger till grund för Tegnérs
dikt, finnes på detta ställe liknande tvetydighet.
En islänning vid namn Skuta mötte en gång obeväpnad
sin dödsfiende. Skuta hade sett mannen på avstånd och efter
förmåga vanställt sig och ändrat sin dräkt. Fienden
misstänkte likväl, vem han var, och frågade, vad han hette.
Svaret blev: »Jag heter Sällsynt i Myggvattenstrakten
och Vanlig i Fiskebäckstrakten.» Sedan de skilts åt, kom fienden
att tänka på, att grottor äro ovanliga i den förstnämnda
trakten, men allmänna i den senare, samt att »skuta» just
betyder »grotta».
En hövding på Island, Viga-Glum, svor sig fri från
anklagelsen för att ha varit delaktig i ett dråp. Men då
man närmare övertänkte hans ed, som ungefär kan återgivas
med orden: »Jag var icke där, jag stred icke där, varest
N. N. blev dräpt», märkte man, att Viga-Glum hade uttryckt
negationen (»icke») med ett ord, som också kunde betyda
»med» (eller »tillstädes»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
