Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan, vilka som i synnerhet göra gott här i samhället, och
svarar med att uppräkna de förnämsta – konditorerna.
För några år sedan tilldrog sig en arvstvist stor uppmärksamhet;
det kom an på, om ett tidigare eller ett senare upprättat
testamente skulle bli gällande. »Nå, Jonasson», frågade
kung Oscar, »vad är din mening om processen?» –
»Ers Majestät», svarade han, »som jude håller jag på
gamla testamentet.»
Numera avlidne perukmakare Ziwertz i Göteborg
hade stort anseende för yrkesskicklighet och var även
värderad som person. När han en gång var på besök i
Stockholm och infann sig i ett större sällskap, yttrade en av
de närvarande: »Där ha vi första kammarn i Göteborg.»
För några årtionden sedan var det vanligare än nu att säga
»ta av (någon)» i betydelsen »porträttera». Därför kunde
man i Stockholm med dubbelmening kalla en gammal, fattig
porträttmålare för »professorn i avtagande».
Också sammansatta substantiv kunna ibland omtydas
på ett mera eller mindre lustigt sätt. Jag erinrar om Jonassons
iakttagelser, att herrns stortå ger frun stoppsignal, och
att renhållning visst inte alltid är lappverk. En annan skämtare
låtsade intressera sig för spiritismen och hade utfunderat,
att andarna borde vara klädda i andedräkt. Den bekante
ordlekaren biskop Fahlcrantz i Västerås hade en betjänt,
som en gång, då han var skickad för att uträtta ett
ärende söp sig full, ramlade i ån och blev hemförd i ett bedrövligt
tillstånd. När han nyktrat till, grälade biskopinnan
på honom, men biskopen inföll: »Kära du, låt honom vara;
han har ju fullgjort sitt åliggande.»
En bokförläggare hade god vinst särskilt på de andaktsböcker,
han utgav. Sedan han blivit i stånd att för sin affärsvinst
bygga sig egna hus, talade han gärna om sina »uppbyggelseböcker».
Man har påstått, att våra mest anlitade sakförare äro
– stadsbuden. Annorlunda har Berlin-vitsen gått till väga,
då de kallat »die (Pack-)träger» för »Tragiker».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
