Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrade: »Nu har jag att vänta mig dolksting!» – »Har ingen
fara», genmälte Svante Hedin, »Dolcken är inte Hwasser.»
När en herr Neujd hos K. Befallningshavande begärde
att få antaga annat namn, omtalades detta i pressen under
rubrikerna »En missnöjd», »Aldrig nöjd!» o. d. Så fick
han tillåtelsen, och då blev rubriken »Är han nöjd ännu?»
Ett fruntimmer skulle för att komma till en järnvägsstation
först passera en sjö och sedan gå ett stycke. En
karl, som hette Ros, skulle sätta henne över sjön. Tiden
var emellertid knapp, och när hon steg i båten, sade hon:
»Nu gäller det att ro allt vad ros kan.» Han tyckte inte
om detta och passade på, när damen steg i land, att replikera:
»Nu gäller det att gå allt vad gås kan.»
Den nitiske och reformvänlige pedagogen rektor Per
Siljeström hade naturligtvis motståndare, som inte ville lyssna
till hans yrkanden. De sökte dräpa honom genom att uttala
hans namn: »persilje-ström.»
Lundaprofessorn Skarstedt var, som man vet, ytterst
begiven på att vitsa. En sommardag på landet var han i sällskap
med några yngre prästmän; en av dem hette Ström.
»Nu», sade gamle Skarstedt, »ska vi ta en båt å ro ut ett
stycke i ån, å sa ska vi ta in årorna, å så ska vi driva mä
Strömmen!»
Men namnvitsarna kunna också vara mera godmodiga
än de anförda.
Kung Karl XV var en gång i sällskap med en baron
Wrede och några andra herrar på en sjöresa. Vädret blev
hårt, och sällskapet hade en mycket svår natt. På morgonen,
då det lugnat av, träffade kungen baron W. på däck
och frågade: »Nå, hur står det nu till me däj?» – »Ack,
Ers Majestät», blev svaret, »all gallan är borta, men vreden
är kvar.»
Redan i den nordiska fornlitteraturen finnas exempel på
liknande skämt med namn. I en eddasång tyder en krigare
sitt namn, Atle, som bestämd form av atall, bister, grym.
Och när en gammal bonde, Finnboge den starke, ensam får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
