Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordlekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[Er] »Lässt sich nennen Wallenstein. Ja, freilich ist er uns
allen ein Stein des Anstosses und Aergernisses.» – »Und so
lang der Kaiser diesen Friedeland lässt walten, so wird
nicht Fried’ im Land.»
Härmed kan jämföras, vad den svenske predikanten,
som ivrade mot lättsinniga eder, yttrade. »Sveriges land»,
sade han »borde nu heta svärjareland.»
Bland barn och allmoge har det av ålder varit sed att
göra narr av kamrater genom att upprepa vissa rim på deras
förnamn. Man har tydligen menat, att den, som hade det
eller det förnamnet, han (eller hon) hade också de och de
egenskaperna. En stor mängd sådana rim har samlats av
J. Nordlander (Sv. Landsmålen V). Här kunna vi nöja oss
med några få provstycken.
Pälle – den snälle
Pälle – skrälle.
Pär och Pätter
hoppar å sprätter,
Pätter och Pär
hoppar å svär.
Gu’ bevars
för å heta Lars
å gå i gåla å stjäla glas.
Då ä de bätter
å heta Pätter
å gå i gåla å stjäla getter.
Anders – till fanders
Greta feta
satt å peta
mä sin näsa
i dä feta,
som hon inte ville äta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
